Debatt: Rysslands invasion kan stärka det fransk-svenska samarbetet

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har EU tagit stora steg framåt som geopolitisk aktör. Det mycket omfattande sanktionspaketet mot Ryssland och det stora ekonomiska stödpaketet och militära biståndet till Ukraina var något utrikespolitiska analytiker bara hade kunnat drömma om för några veckor sedan. Den breda definitionen av säkerhet som deklarationen efter EU-ledarnas möte i Versailles visar på, understryker att något grundläggande har förändrats i deras förståelse av behovet av att samarbeta i en hotfull värld.

En opinionsundersökning från ECFR från januari i år, visar att de europeiska ledarnas tveksamhet till kollektivt försvar av strategiska intressen före den ryska invasionen, kan ha berott på en grov underskattning av den europeiska allmänhetens stöd för detta. Enligt vår undersökning är de steg som tagits på EU-nivå efter Rysslands invasion av Ukraina för att införa sanktioner mot Ryssland och stödja Ukraina, det minsta som den europeiska allmänheten förväntar sig. 

I den undersökning vi lät göra i sju EU-länder, innan kriget bröt ut, ansåg befolkningen att en möjlig rysk invasion av Ukraina skulle få stora konsekvenser för EU och att EU borde vidta åtgärder vid en sådan utveckling. 43 procent av de tillfrågade ansåg att det egna landet skulle ge stöd till försvaret av Ukraina och 60 procent att EU skulle göra det. Sverige (43 procent) var det land tillsammans med Polen (65 procent) och Frankrike (43 procent) där störst andel ansåg att det egna landet skulle stödja Ukraina.

Överraskade många européer ansåg dessutom att försvaret av Ukraina var värt risken för migrationsströmmar, ekonomisk nedgång, högre energipriser och cyberattacker – över 40 procent angav detta för vart och ett av alternativen. 

Sverige, tillsammans med Polen och Rumänien, ligger i topp när det gäller villigheten att ta risker. Detta gäller även i fråga om risken för militärt gensvar – 53 procent av polackerna, 44 procent av rumänerna och 39 procent av svenskarna var beredda att ta en sådan risk.

I en annan opininonsundersökning, som genomfördes i tolv EU-länder några veckor före invasionen av Ukraina, fann ECFR att Ryssland ansågs utgöra ett av de största hoten mot Europa i dag, tillsammans med coronapandemin, klimatförändringarna och migration. Undersökningen visade också att européer tycker att deras länder behöver samarbeta mer på EU-nivå i säkerhetsfrågor. Européerna ger fortsatt ett övervägande stöd för sina länders medlemskap i unionen och tror att globala utmaningar kräver ett mer utbrett samarbete mellan medlemsländerna. Denna tro på europeiskt samarbete kommer sannolikt att stärkas av EU:s svar på Rysslands invasion av Ukraina. 

När vi frågade folk hur de såg på ”europeisk suveränitet” var svaren mycket mer sannolika att vara positiva bland de som såg Ryssland som ett betydande hot. Det var också mer sannolikt att européerna ansåg att deras egna länder behövde samarbeta med EU i säkerhetsfrågor och bygga europeisk suveränitet om de såg Ryssland som ett hot. Generellt fann vi stöd, även bland svenskarna, för att stärka EU:s militära förmåga. Dessa resultat aktualiserar frågan om ett starkare europeiskt försvars- och säkerhetssamarbete, något som den franska regeringen varit pådrivande för.

Nu under det första halvåret 2022 är det Frankrike som innehar det roterande ordförandeskapet inom EU och i april är det franskt presidentval. I ljuset av detta har vi också undersökt européernas inställning till franskt ledarskap i EU. Vi fann att medborgarna i de undersökta länderna, inklusive svenskarna, ”litar på” att Frankrike skulle försvara deras intressen i försvars- och säkerhetsfrågor, ekonomiska och finansiella frågor, i relationen med USA och i fråga om att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter. 

Värt att notera är att 54 procent av svenskarna även litar på att Frankrike skulle skydda EU-­medborgares intressen i händelse av en invasion, att jämföra med de 47 procent som litade på att USA skulle göra detta. Däremot är det färre som litar på franskt ledarskap i hanteringen av relationerna med Ryssland och Kina. Om Frankrike vill vara en trovärdig ledare kan landet behöva inta en tuffare ståndpunkt mot dessa länder. 

Mycket tyder på att Emmanuel Macron får förnyat förtroende för ytterligare en femårsperiod. Om så blir fallet kan vi se fram emot fem år till med en fransk pro­europeisk agenda. Nästa svenska regering har möjlighet att bygga vidare på redan etablerat sam­arbete med Frankrike inom till ­exempel försvarsområdet, som enligt vår undersökning är prioriterat på EU-agendan för den svenska befolkningen, och där svenskarna verkar ha förtroende för franskt ledarskap. Sverige behöver efter brexit i alla händelser utveckla sin relation och samarbete med det ledande EU-land som tydligast klivit in i det maktvakuum som Storbritannien lämnat efter sig. 

Den EU-ordförandeskapstrio som Sverige ingår i, tillsammans med Frankrike och Tjeckien, kan här bana väg för fördjupat ­samarbete med ett av Europas mest inflytelserika länder, som Sverige hittills haft ett ambivalent förhållande till inom EU-­samarbetet. 

Kriget i Ukraina kan ­slutligen även fått Frankrike att ta av sig skygglapparna i fråga om ­Putin-regimens intentioner och agerande, vilket kan underlätta ett närmande mellan våra länder även inom det utrikespolitiska området.