Debatt: REPLIK: För en solidarisk narkotikapolitik

Replik på ”Debatt: Dags för V att lägga om narkotikapolitiken”

Det går en legaliseringsvåg över västvärlden vad gäller narkotika. Förslagen varierar mellan så kallad avkriminalisering av narkotikabruk till legalisering av en eller flera droger. Till den skaran ansluter sig nu Per Markus Risman i ETC 25/7 där han vill att Vänsterpartiet ansluter sig till kraven på en avkriminalisering av allt missbruk och en legalisering av cannabis. 

Det finns ett annat synsätt än detta inom vänstern. Men vi är överens om att den svenska narkotikapolitiken är misslyckad. Dödsfallen är många och vård är idag svår att få beviljad. Det finns dock skäl att besinna sig och grunda en korrigering av politiken på fakta. 

De svenska dödstalen steg när förskrivningen av legala droger liberaliserades 2006 och missbruksvården bantades ned rejält. Det finns länder med avkriminalisering med låga dödstal som Portugal men också de med höga dödstal som Estland. Det är många faktorer som samspelar och avkriminalisering är inte en magisk lösning. Risman nämner Portugals som ett gott exempel och det finns en del att lära där. Men det är inte så enkelt. Dödstalen i Portugal är idag tillbaka där de var före avkriminaliseringen. Portugals droggeneral som införde dagens politik säger:

"De goda resultaten, menar João Goulão, beror på hela paketet med utökad vård och prevention. Det finns inget orsakssamband mellan avkriminalisering och minskade problem." 

(Accent 16/20 2011) 

 En rad frågor inställer sig vid en legaliseringsdebatt. 

 Ska alla droger legaliseras eller bara vissa? 

∙Ska det finnas åldersgränser? 

∙Hur ska de säljas? På apotek? Särskilda butiker? I vanliga affärer? 

∙Ska man kunna köpa hur mycket som helst? 

∙Ska man få sälja sina droger vidare? 

 Den som reflekterar över dessa frågor förstår snart att en legalisering inte gör att kontrollfrågor försvinner den dagen en drog blir laglig. När man till exempel inför en åldersgräns så uppstår en marknad med möjlighet till att sälja till dem som är under gränsen. 

Om man inte ska kunna köpa hur mycket som helst uppstår en övervakningsapparat för att kontrollera detta. Några andra fakta att ta hänsyn till: 

Vad gäller den illegala marknaden står den fortfarande för 43 % av marknaden i Kanada. Det är dock bättre än i stora delar av USA där den illegala marknaden till och med har ökat efter legalisering. Några ytterligare erfarenheter från USA som talar mot legalisering: 

• Missbruket bland ungdomar ökar mest där marijuana är lagligt. 

• Från 2013 till 2018 ökade antalet arresteringar för försäljning av marijuana med 29,4%. Före legaliseringen, minskade arresteringar för alla narkotikaförsäljningsbrott med 54,9%. Under åren efter legaliseringen har arresteringar för narkotikaförsäljningsbrott ökat med 11%. 

• Colorados(som legliserat cannabis) brottslighet har stigit 11 gånger snabbare än i USA:s 30 största städer. (Smart Approaches to Marijuana (2019) 

Utgångspunkten för en human narkotikapolitik ska vara att drogberoende är en sjukdom och stödet till de beroendesjuka ska vara inriktad på hjälp, stöd och behandling. Försäljning och innehav av drogen fortsatt ska vara fortsatt kriminaliserat men påföljdssystemet förändras: 

● Påföljder för innehav av små mängder narkotika skall hanteras av ny myndighet, inte av det juridiska systemet och missbrukarna ska inte hamna under kriminalvården. Fängelse utdöms i praktiken inte idag vid små innehav, men det bör alltså tas bort ur straffskalan. 

● Det innehav som är kopplat till det egna bruket av narkotika skall leda till påföljder, men dessa ska vara vårdinriktade när det finns behov för det.  

● Den som åker fast för mindre innehav eller eget bruk av narkotika ska kallas till en rådgivningskommitté. Kommittén ska göra en utredning som syftat till att visa om personen är beroende av narkotika eller inte. Personer som bedöms vara beroende erbjuds behandling. Vården ska ha drogfrihet som huvudinriktning, vilket inte är fallet i dagens medicinskt inriktade vård. Om behandlingen accepteras så avskrivs ärendet tills vidare. Om personen inte accepterar behandling kan kommittén välja andra påföljder. Det måste finnas påföljder för de som ertappas med droger utan att vilja ha eller behöva vård. Bötesstraff ska undvikas, de kan bli ett skuldberg och ett hinder för missbrukare som senare vill lämna missbruket. 

 Andra tänkbara påföljder, delvis hämtade från Portugal: Yrkesförbud under en provperiod för vissa yrken, förbud mot att uppehålla sig på vissa platser, förbud mot att umgås med vissa personer, anmälningsplikt på särskild plats och tid, beslag av vissa föremål. 

 Vänsterpartiet bör akta sig för att gå vilse i narkotikapolitiken och hamna i en drogliberal fålla tillsammans med de borgerliga ungdomsförbunden. Det finns historiskt sett en annan vänsterlinje om solidaritet som en gång i tiden fick stora delar av arbetarrörelsen att verka för en restriktiv drogpolitik och i den tidens stora drogfråga kräva alkoholförbud.