Debatt: Regeringens höstbudget osar valfläsk

Svensk ekonomi går just nu som tåget. Jobben blir fler och skatteintäkterna strömmar in. Det är ett guldläge att rusta individer och företag för framtiden. Regeringen gör rekordstora satsningar i höstens statsbudget. Många av satsningarna är bra, som till exempel höjt tak i sjukförsäkringen. Men höstbudgeten ger ändå skäl till oro.

Tidpunkten är ett sådant orosmoln. Är det verkligen klokt att elda på en ekonomi som går på högvarv med stora finanspolitiska stimulanser? Konjunkturinstitutet, en expertmyndighet på området, anser att regeringen tar i för mycket.

Det osar valfläsk.

Frågan är också om det kommer gå att hitta lärare, poliser och vårdpersonal för att bemanna alla satsningar. I dessa grupper är arbetslösheten i princip obefintlig. Risken är att vi får en spiral av stigande löner och kostnader när offentliga arbetsgivare bjuder över varandra.

En närliggande fråga är om reformutrymmet används till rätt saker. Regeringens budget handlar till stor del om fördelning. Målet är lovvärt: alla ska känna att det går bra för Sverige. Det flesta politikområden får därför en släng av budgetsleven. Baksidan blir att regeringen missar möjligheten att kraftsamla och satsa på sådant som stärker konkurrenskraften.

Sverige har visserligen en låg statsskuld och råd att öka utgifterna nu, för att låna när tiderna blir sämre. Men helst ska vi låna till investeringar som bidrar till jobb och tillväxt. Nu ökas istället kostnaden för välfärden permanent, vilket kan bli en tung börda i dåliga tider.

Vid sidan av detta sätter automatisering och digitalisering press på företagen att ställa om sin produktion till nya arbetssätt. I kombination med högkonjunkturen har detta lett till en akut kompetensbrist hos många arbetsgivare.

Regeringen satsar i budgeten på fler utbildningsplatser, inom bland annat högskola, yrkeshögskola och komvux. Unionen ser positivt på detta, men ifrågasätter om insatserna verkligen kommer att minska rekryteringsproblemen för företagen i det kortare perspektivet.

Effekten kan snarare bli tvärtom, att yrkesverksamma lämnar arbetsmarknaden för studier mitt i brinnande högkonjunktur. I rådande konjunktur- och arbetsmarknadsläge hade det behövts fler kortare kurser inom både yrkeshögskolan och högskolan, som snabbt kan möta företagens behov av kompetens och är enklare att gå för yrkesaktiva. Istället har sådana utbildningar blivit färre de senaste åren.

Det finns idag gott om lediga jobb, men de arbetslösa har ett för stort kompetensglapp för att kunna ta dem. Det mest realistiska är ofta att vidareutbilda redan yrkesaktiva, så att de kan gå vidare till mer avancerade tjänster och lämna plats för andra på sina nuvarande jobb. För att den jobbväxlingen ska komma till stånd måste utbildningarna bli mer anpassade till de som redan jobbar. Här hade Unionen hoppats på mer från regeringen.

Nästa år är det riksdagsval. De stora budgetsatsningar som regeringen utlovar efter 2018 kan snarare ses som ett rödgrönt valmanifest än något annat. Om idéerna blir verklighet eller inte beror på valresultat, regeringsbildning och hur det går för svensk ekonomi. Det finns med andra ord många osäkerhetsfaktorer, vilket gör det oklart vad löftena är värda.

Unionen hade hellre sett större satsningar på kompetensutveckling och investeringar som skapar fler och bättre jobb – redan under denna mandatperiod.