Debatt: Regeringen stryper viktigt arbete för belarusiska journalister i exil

I veckan som gick nåddes vi av nyheten att den belarusiske konstnären Ales Pushkin, en av landets cirka 1500 politiska fångar, blivit dödad i belarusiskt fängelse, enligt uppgifter från olika källor ihjälslagen. Det är ett ytterligare hårt slag och ett bevis på det som FN:s senaste rapport om mänskliga rättigheter i Belarus konstaterar: att den dåliga situationen för mänskliga rättigheter fortsätter att försämras. 

Rapporten uppmärksammar särskilt situation för pressfrihet och yttrandefrihet, hur de pågående tillslagen mot oberoende journalister, människorättsaktivister och fackliga företrädare har lett till att deras handlingsfrihet har raderats, att många av dessa har tvingats att gå i exil. Och nu har även en politisk fånge blivit dödad under fångenskapen. 

Jag besökte Belarus första gången 2014 genom fackligt engagemang för frilansjournalister, en grupp som i Belarus var extra utsatt genom ett märkligt tillägg i landets grundlag som hävdade att den var journalist som var anställd av ett mediehus. Det gjorde frilansjournalister till en slags illegitima journalister. Trots detta så fanns de, och många organiserade sig i Belarusian Association of Journalists (BAJ). Sedan dess har landet gått från att vara en auktoritär diktatur till en totalitär sådan. BAJ är numer klassad som en extremistorganisation, det är till och med brottsligt att följa deras kanaler på sociala medier, det kan leda till fängelse att använda organisationens logotyp och ett medlemskap medför fara.

Av de journalister jag lärt känna har alla lämnat landet utom de som sitter fängslade. Två av de fängslade är Larysa Shschyrakova, fängslad sedan 6 december 2022, dömd för att ha ”misskrediterat staten Belarus” och Yauhen Merkis, fänglad sedan 13 september 2022, dömd till fyra års fängelse för att ha ”uppmanat till extremism”. Båda två kommer från Homel-regionen, arbetade som frilansjournalister bland annat för tv-kanalen Belsat som uppdrags­givare. Den kanalen är nu klassad som en ”extremistisk kanal”. 

Ingen av de belarusiska kollegorna som är i exil har sökt sig till Sverige, sannolikt för att här skulle de inte beviljas politisk asyl. Migrationsverket verkar inte ha uppfattat vad som hänt i Belarus sedan augusti 2020, då protesterna mot det manipulerade valresultatet gick från att ha varit ett möjligt ljus i tunneln för demokratin i Belarus, till att slås ned brutalt, hårt och hänsynslöst. 

”Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter” är en organisation som enträget arbetat för att informera om och uppmärksamma situationen i Belarus sedan grundandet för snart 20 år sen. Bland annat tack vara bidrag från Sida har man kunnat arbeta med information och kommunikation om situationen i Belarus samt bjuda hit människorättsaktivister och oberoende journalister. Det bidraget minskades radikalt av regeringen nu inför 2023, vilket har lett till att detta viktiga arbete i stort sett är utplånat. Detta tillsammans med att det inte längre finns några oberoende inhemska journalister som kan arbeta från Belarus, gör givetvis att det är svårt att få relevanta nyheter från landet. 

Den svenska regeringen bör göra allt i sin makt för att uppmärksamma situationen i Belarus och stötta demokratirörelsen som fortsätter sin kamp i exil. Det gör man inte genom minskade bidrag till civilsamhällets organisationer som kan Belarus och som fortsatt sitt arbete även när Belarus inte står högst på dagordningen.

För övrigt är Ikea är ett av de företag som har anlitat belarusiska underleverantörer under åratal och som inte upphörde med detta förr­än Ryssland invaderade ­Ukraina. Organisationen Earthsight har ­rapporterat om att Ikeas möbler troligen tillverkats av politiska fångar, många utsatta för tortyr. 

En av mina belarusiska journalist­vänner, nu i exil, skriver till mig att ”de pengar som företag, bland annat Ikea, tjänat på belarusiska underlevarantörer är blodspengar. I stort sett alla europeiska företag säger sig stå upp för de demokratiska värdena. Det är dags att de visar det genom att starta en fond som stöttar bela­rusiska oberoende journalister och demokratikämpar.”