Debatt: Regeringen bäddar för sämre djurskydd

Inför riksdagsvalet skrev över 35 000 svenskar under Djurens Rätts upprop för att det skulle tillsättas en djurskyddsminister. Dessvärre förverkligade statsminister Ulf Kristersson inte deras önskan utan fortsatte på inkörd väg där landsbygdsministern fick fortsatt ansvar för djurskyddsfrågor. Men det verkar som om Peter Kullgren (KD) har glömt bort den delen av uppdraget.

Efter riksdagsvalet var förhoppningarna höga kring att partierna skulle förverkliga de löften om förbättrat djurskydd de gett i Djurens Rätts partigranskning. Bland annat fanns bred samstämmighet kring att fasa ut djurförsök samt att Liberalerna, som de senaste åren utvecklat en djurvänlig profil, skulle driva på frågor som minskad köttkonsumtion och för ett förbud mot pälsdjursfarmer.

Men fortfarande lever minkar i Sverige hela sina liv i trånga gallerburar för att bli päls. Hönor hålls i burar så trånga att de inte kan sträcka ut vingarna. Turbo­kycklingar har avlats att växa så snabbt att de knappt kan bära sin egen vikt och får väldigt ont. Trots att det med andra ord finns så mycket som skulle behöva förbättras för att Sverige ska kunna ha en stark djurskyddslagstiftning värd namnet, så har regeringen hittills bara levererat förslag om ökad köttproduktion och en hotad betesrätt.

Det enda kopplat till djurskydd som finns att hitta i samarbetsunderlaget för Tidöpartierna är en djurvälfärdsutredning – en utredning så fokuserad på konkurrenskraft att ordet djurskydd närmast kan betraktas som inkvoterat i titeln. Utredarens uppgifter inkluderar att analysera hur de svenska djurskyddsbestämmelserna påverkar svenska livsmedelsproducenters konkurrenskraft i förhållande till livsmedelsproducenter i andra EU-medlemsstater, samt att föreslå regelförenklingar och åtgärder för att balansera dessa. I utredningsdirektivet pekas både betesrätten och förprövning av djurstallar ut som sådant som skulle kunna vara aktuellt att offra på konkurrenskraftens altare. 

För att täcka upp för dessa potentiella försämringar på hemma­plan ska utredaren även föreslå åtgärder för hur djurskyddsnivån kan höjas inom EU och globalt. Det är svårt att förstå både tajming och syfte med den delen av utredningen eftersom det sedan några år tillbaka pågår en översyn av EU:s djurskyddslagstiftning där kommissionen, innan årsskiftet, kommer att presentera nya lagförslag som väntas vara ambitiösa. Vad den svenska utredningen än säger kommer det vara inaktuellt innan det ens landar på regeringens bord. Det är svårt att inte se det som en skenmanöver för att rikta allmänhetens blickar mot andra länder medan djurskyddet försvagas i Sverige.

I samband med att de nordiska näringsrekommendationerna lanserades var landsbygdsministern snabb att rycka ut till djurindustriernas försvar och argumenterade för en ökad animalieproduktion, detta trots att Sverige redan har några av EU:s mest intensiva djurfabriker. Som grund för ställningstagandet nämns att ökad animalieproduktion kan hävda och restaurera betesmarker – en motivering som minst sagt förbryllar eftersom regeringen verkar vara beredd att slopa betesrätten till förmån för konkurrenskraften. 

Att vi mindre än ett år in i mandatperioden befinner oss i ett läge där vi måste prioritera att förhindra försämringar, snarare än att arbeta för förbättring, är beklämmande. Med tanke på att svenska folket värderar djurskyddsfrågor högt och med tanke på de många utmaningar som finns i svensk djurhållning idag så hoppas jag att regeringen tar sitt ansvar och på riktigt gör skillnad för de djur som behöver deras handlingskraft.