Debatt: Regeringen backar till en unken välgörenhet

Strax innan jul offentliggjorde regeringen regleringsbrevet för år 2023 till biståndsmyndigheten Sida. Enligt ansvarig minister Johan Forssell (M) ska biståndet förändras i grunden. Han, regeringen och Sverigedemokraterna vill se ”fler matpaket och färre konferenser”. Man får anta att det är en del i föresatsen att göra biståndet mer ”effektivt”. Regeringen har redan tidigare aviserat att biståndet ska användas för att minska migration och att humanitärt arbete och fattigdomsbekämpning ska prioriteras.

Problemet är att det att man nu gör med det svenska utvecklingssamarbetet inte gör det mer effektivt. Inte om man med effektivt menar:

• Att långsiktigt bidra till samhällsförändring, omställning och utveckling.

• Att lyfta människor ur fattigdom och bidra till att de kan utbilda sig, försörja sig och delta i demokratiseringsprocesser.

• Att utveckla matproduktionen för att hindra utarmning av jordar och att människor även på landsbygden ska få tillgång till och ha råd med förnybar energi.

• Att bedriva helt avgörande ­konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete samt ett integrerat klimatperspektiv som gör att vi kan nå målen i Parisavtalet.

Det regeringen gör att kort­siktigt, populistiskt och ineffektivt. Det är en återgång till en unken form av välgörenhet vi för länge sedan borde ha lämnat bakom oss.

När världen 2015 enades om de globala hållbarhetsmålen, ­Agenda 2030, kom en rad strategier på plats i de svenska utvecklings­samarbetet. En mer effektiv styrning upprättades – mot hållbar fred, jämställdhet och ekologisk hållbarhet genom att integrera ­klimat och miljö i biståndet. Vad som nu händer med det lång­siktiga tematiska arbetet och det på riktigt effektiva utvecklings­samarbete ger regeringen inget svar på i regleringsbrevet.

Om möjligt är den drastiska nedskärning regeringen aviserar av det så kallade informationsbidraget ännu mer oroande. Där lägger regeringen 20 miljoner, från tidigare 155 miljoner (2022). Detta är pengar som svenska biståndsorganisationer kan söka för informations- och kommunikationsarbete i Sverige. Varken civilsamhällets organisationer eller Sida har varit inkluderade i denna prioriteringsprocess. Den så inarbetade dialogen med myndigheter och organisationer som utför arbetet i fält har helt uteblivit.

Anslaget till information och kommunikation landar på en nivå som är mindre är den budget enbart Sida själva hade för ändamålet förra året.

Det regeringen nu slår undan benen för har varit ett oerhört betydelsefullt och demokratistärkande arbete. Det har bidragit till delaktighet, ett konstruktivt samtal om utvecklingsfrågor och möjliggjort nödvändiga förbättringar av insatser och program. Det stryper nu regeringen.

Det organisationer inte längre kommer att kunna göra är:

• Sprida och öka kunskap om svenskt bistånd, hur det genomförs, dess resultat, och dess roll i den globala utvecklingen.

• Öka allmänhetens kännedom om politiken för global utveckling (PGU) och de Globala målen för hållbar utveckling (Agenda 2030).

• Bedriva opinionsbildning kring frågor som bidrar till en mer rättvis och hållbar global utveckling och minskad fattigdom.

• Genomföra oberoende granskning och analys av svenskt utvecklingssamarbete.

Ovan är inte konferenser, det är ett grundläggande demokrati- och folkbildningsarbete, som regeringen nu saboterar. Det kommer att få omfattande konsekvenser. Och de mest sårbara kommer att drabbas hårdast.