Det finns uppenbarligen många ömma tår i tjänstemannarörelsen. Den "rallarsving" Vision tycker sig ha fått av mig kommer alltså från en framstående statsvetare, verksam i Uppsala och i Tyskland. Hon heter Jenny Jansson och i antologin "Tjänstemännen och deras rörelser" har hon kartlagt Visions förändrade självbild. Från solidaritet till karriär, kan man säga. Ta den kritiken på allvar istället för att svara med snarstuckenhet!

Vision samarbetar med ett försäkringsbolag som på hemsidan skriver: "Tillsammans med Vision ser vi därför till att komplettera ersättningen från Försäkringskassan och bidrar på så vis till en tryggare ekonomisk tillvaro." (Vid årsskiftet byter Vision från Förenade liv till Skandia). Jag anser att det är direkt oroande när ett fackförbund inte för någon debatt om hur privata sjukförsäkringar påverkar generell välfärd och jämlikhet.

Konstruktiva förslag? De är av samma slag som Vision föreslår men jag kan lägga till att jag tror på arbetstidsförkortning. Problemet är att det där slagordet "få ner sjukskrivningarna" har visat sig vara ganska farligt; allt oftare leder det till att läkarnas omdömen körs över av en hård arbetslinje.

Jag menar att ett fackförbund bör sträva efter en ideologisk hållning där den sociala jämlikheten står i centrum. Det gör man inte genom att enbart fixera sig vid de egna medlemmarnas väl och ve; jag tror inte ens medlemmarna själva tänker så. Den högre tjänstemannen är idag mycket av normen i samhällstänkandet. Sverige behöver fackförbund som anstränger sig att se den helhet som länge nu pekat mot allt större ojämlikhet.