Debatt: Rättfärdiga aldrig våldet som utövas i ”kärlekens namn”

Onekligen en snackis, Will Smith går upp på scen och delar ut en örfil till Chris Rock som precis dragit ett skämt på Jada Pinkett Smiths bekostnad. Mina spontana tankar: det kommer att skämtas om detta, kommer spridas för fullt på sociala medier, spekuleras en hel del om det var ”fake” eller riktigt. Det kommer även pratas ifall det var berättigat på grund av att Rock gav sig på Smiths fru, så det fanns ingen utväg för honom än att, med våld, markera gränsen för vad som inte är acceptabelt. 

Även Smith sa: ”Kärleken får en att göra tokiga saker.” Och här vill jag stanna upp och dra lärdom av detta. Det är lätt att hamna i ett moraliserande, å ena sidan helt ta avstånd från våldet, å andra sidan anse att det är helt rimligt agerande på grund av vad som blev sagt. 

Så var det för mig hela min uppväxt, speciellt i en manlig kontext, jag kunde skämta till en viss gräns, sedan kom smällen som påminde mig om att det fanns absoluta gränser. 

Det är av den anledningen jag vill betona hur viktigt det är att förstå att många som hamnar i en sådan sits troligtvis skulle agerat så. Detta gäller även mig, jag är inget undantag. Därav min lärdom av denna händelse. I en liknande situation har jag valmöjligheter. Antingen väljer jag att bruka våld eller så håller jag tillbaka och försöker tänka på mitt agerande och hur jag skulle kunna lösa det utan våld. Väljer jag det senare så handlar det förmodligen om att jag behöver arbeta på mig själv mer, söka professionell hjälp och förstå varför jag agerar som jag gör. 

Jag vill verkligen tro att vi kan lösa våra problem utan att behöva ta till våld. Däremot tänker jag att detta agerande, med stor sannolikhet, genomsyras av patriarkala strukturer som påverkar hur vi män/människor förhåller oss till omvärlden. 

Den patriarkala strukturen är extremt begränsande och får oss att ”göra tokiga saker i kärlekens namn”. Men för mig har kärlek aldrig handlat om våld, kärlek handlar om ömhet, respekt, förståelse, trygghet och allt däremellan. Våldet däremot. Våldet i sig är ett resultat av århundraden av normer som begränsar oss män/människor i att primärt bruka våld och sekundärt känna efter och hantera situationer kärleksfullt. 

Så länge vi (män) tillåter oss påverkas av dessa strukturer/normer och inte värderar hur vi egentligen känner kring en given situation är vi dömda till att upprätthålla dessa strukturer och då alltid rättfärdiga våldet i ”kärlekens namn” och på så sätt vanära kärlekens riktiga syfte, att ena oss. 

Min sista tanke går ut till Jada Pinkett Smith och alla kvinnor i världen som fortfarande behöver se män agera på detta sätt i ”kärlekens namn”. Jag kan innerligt förstå och känna varför det är så många kvinnor som har svårt och lämna destruktiva förhållande när männen som utövar våld över dem säger att de gör det i ”kärlekens namn”. Och vi män behöver förstå varför det är så extremt viktigt att bryta de patriarkala strukturerna, annars kommer vi gå under och förlora all kärlek, för alltid.