Debatt. .

2021-10-02 12:00
Foto: unsplash
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Rädda oss från klimatlyxfällan med en koldioxidbudget

Flera kommuner går före och inför lokala koldioxidbudgetar. Nu är det hög tid att hela landet följer efter, skriver Jesper Olsson och Emma Bergeling från Gröna Studenter (MP).

Idag saknar Sverige en koldioxidbudget och utan en sådan går det att jämföra det nationella klimatmålet nettonollutsläpp år 2045 med tv-programmet Lyxfällan.

Familjerna i serien spenderar över sina tillgångar och finansierar det hela med dyra lån som ska betalas tillbaka någon gång i framtiden. De får hjälp med att göra en budget för hur mycket som de kan spendera dag för dag, månad för månad och år för år. På samma sätt som det är den totala mängden pengar som spenderas av familjen i Lyxfällan som avgör om de håller sig inom budget, så är det de samlade utsläppen som avgör våra chanser att begränsa den globala uppvärmningen.

Som studenter får vi lära oss att underbygga våra argument med evidens. Tillämpar vi det på Sveriges klimatmål kan vi konstatera att ett nettonollutsläpp år 2045 är minst tio år senare än vad Parisavtalet kräver, och att vi dessutom är långt ifrån att klara det otillräckliga målet.

För att på allvar omsätta Parisavtalet i handling är det hög tid att vi inför en nationell koldioxidbudget som dels visar vägen till nära nollutsläpp år 2035, och som även den ekonomiska budgeten har att förhålla sig till. Flera kommuner går före och inför lokala koldioxidbudgetar, och nu är det hög tid att följa deras exempel för hela landet. En sådan koldioxidbudget skulle visa på hur mycket totala utsläpp vi har kvar innan vi bryter mot vårt åtagande i Parisavtalet. Den skulle ge oss ett riktvärde för hur mycket våra utsläpp måste minska från och med nu, och sedan år för år fram till att vi uppnår nära nollutsläpp.

Rika länder som Sverige, med historiskt höga utsläpp, har förbrukat en oproportionerligt stor del av budgeten och måste därför minska utsläppen i en snabbare takt än det globala genomsnittet. Sveriges budget är en del av den budgeten, av vilken en stor del behövs för att bygga upp välfärd och grön infrastruktur i länder som hittills använt en oproportionerligt liten del av budgeten.

IPCC uppskattar i sin senaste rapport att vi har 300 miljarder ton utsläpp kvar för att ha 83 procents chans att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. För att sätta det i kontext: idag släpps 40 miljarder ton ut per år globalt sett. Det innebär ynka 7,5 år av nuvarande utsläppsnivåer innan budgeten är slut. Budgeten är med andra ord tajt: en sanning som är hög tid att vi vågar se i vitögat och använda som ett riktmärke för kraftfull handling. Att begränsa den globala uppvärmningen kräver aldrig tidigare skådade ­åtgärder i samhällets alla delar. Det krävs samarbete, inno­vation och en rejäl dos mod. Miljöpartiet kommer under hösten lansera sin nya klimatfärdplan där det aviserats att en koldioxidbudget ingår. Inget parti som menar sig vilja ta klimatansvar och lyssna på klimatforskningen kan rimligen vara emot det.

För den som har fastnat i lyxfällan är det lockande att skjuta skulden 25 år framför sig, men räkningen som står på spel är ofattbart stor. För att våra barn och barnbarn ska slippa betala vår dyra räkning är det hög tid att sluta knuffa klimatutmaningen framför oss och istället formulera vilka steg som behöver tas här och nu. Ett av de stegen är att införa en nationell koldioxidbudget som tar hänsyn till global rättvisa och hedrar våra åtaganden i Parisavtalet.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Gröna studenter 
Jesper Olsson, språkrör, Gröna Studenter (MP), och Emma Bergeling, styrelseledamot, Gröna Studenter (MP)