Debatt: Pensionssveket slår mot framtida generationer

En tanke som allt mer börjar slå rot är att vi nu lever i ett samhälle vars utgångsdatum passerades någon gång i början på 1990-talet. I alla fall för oss som är födda under decenniet eller senare.

Pensionerna idag är alltför låga för folk som slitit i ett helt yrkesliv eller uppfostrat barn – det är illa och tyvärr kommer det bli ännu värre framöver för yngre generationer.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I början på 90-talet genomfördes den stora pensionsreformen som nu sänder 30 procent av alla kvinnor över 75 år in i fattigdom. Utredaren Elisabeth Lindberg har för idéinstitutet Katalys tagit fram en rapport som visar att en kommunalarbetare får 46,8 procent av sin slutlön i pension. En industriarbetare får motsvarande 47,4 procent. För att inte riskera fattigdom behövs en pensionsnivå på 60–70 procent av slutlönen.

Samtidigt har Swedbank räknat ut att om du är född på 90-talet eller senare kommer din allmänna pension endast vara omkring 40 procent av din slutlön. Alltså lägre än vad alla som är födda tidigare kommer få.

Men det är inte bara pensionssystemet som haltar. Min grundskoletid kännetecknades av kopieringspapper med en tydlig text i botten där det stod ”KOPIERING FÖRBJUDEN” – så det är inte konstigt att vi som kallas för millenniegenerationen har en slapphänt relation till piratkopiering, skolan lärde oss att det var okej om man inte har några pengar men ändå vill förse sig med information.

Aldrig har en generation haft tillgång till så mycket information men samtidigt inte kunnat flytta hemifrån eftersom man under trettio år struntat helt i att bygga nya bostäder. Det är som att dåtidens makthavare tänkte ”låt framtiden lösa sina egna bostäder, vi satsar främst på oss själva och nutiden”. Och med den tanken passade man på att sälja ut allmännyttan. Vilket nu resulterar i att unga idag belånar sig sönder och samman till fördel för de äldre som nu kan tjäna storkovan på sina lägenheter köpta till underpris.

Att 90-talister känner otrygghet är inte bara ett nationellt fenomen. En studie gjord i USA visar att unga idag har mindre sex än tidigare generationer, vilket delvis kan förklaras med brist på boende. Man får gå tillbaka till 1920- och 30-talen för att hitta lika låg nativitet som man gör bland unga idag.

För om man ständigt flyttar runt mellan andrahandskontrakt, inte har ett fast jobb eller en säker framtid blir inte sex det främsta man tänker på. Istället sätts värderingar som familj och trygghet i första rummet. Precis som de som var unga på 1930-talet och levde under börskraschen 1929 och andra världskriget.

Skillnaden mellan nu och de som är födda på 1920- och 30-talen är att de hade politiker som gjorde något åt framtiden, politiker som styrde upp ett pensionssystem som gav 1920- och 30-talisterna något att leva på efter ett avslutat arbetsliv.

Att ge generationen som har vuxit upp under diverse kriser en trygg pension känns som det minsta man kan begära. Sverige behöver ett nytt pensionssystem och därför har över 4 000 skrivit under uppropet: häv pensionssveket.