Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Patriarkatet styr debatten om kvinnors kroppar även år 2017

EU- och handelsminister Ann Linde (S) bär slöja när hon skriver under avtal med Irans vice president för kvinno- och familjefrågor, Shahindokht Molaverdi.
EU- och handelsminister Ann Linde (S) bär slöja när hon skriver under avtal med Irans vice president för kvinno- och familjefrågor, Shahindokht Molaverdi. Bild: Bild: Ebrahim Noroozi/TT

Dagens ETC.

Det är alltid tvång till det ena eller det andra, vissa tvingar av slöjan och andra tvingar på den.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jan Björklunds agerande och uttalande om hijaben (slöjan) som symbol för förtryck går i linje med rasistiska narrativ om den muslimska kvinnan. I Sverige har vi i dag liberala ”ledare” som förespråkar förbud mot hijab genom ett aggressivt och förnedrande språkbruk. Man hänvisar till förorten och drar stigmatiserande och rasistiska slutsatser om hijaben.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sedan urminnes tider har kvinnor kämpat för sina rättigheter och flyttat fram sina positioner på alla nivåer, i alla delar av världen. Patriarkatet har dock alltid förhindrat detta genom att flytta debatten till kvinnors kroppar och hur kvinnor ska eller inte ska klä sig. Man talar om, för och över huvudet på kvinnor. Det handlar både om könsmaktsordning och rasmaktsordning.

Tvång har alltid gett motsatta effekter, oavsett om det handlar om att ta av eller på hijaben. I Sverige tvingades överklasskvinnor länge att bära slöja men med tiden avskaffades denna religiösa och traditionella sed, i samband med att samhället sekulariserades. I Iran tvingade man på slöjan på kvinnor och det är än i dag lag på att kvinnor ska bära slöja. I Frankrike förbjöd man slöjan på statliga skolor 2005.

I själva verket handlar det hela om att tvinga på eller av kvinnor plagg, inte om fri- och rättigheter. Det handlar heller inte om att låta kvinnor göra egna val. Det är alltid tvång till det ena eller det andra – vissa tvingar av slöjan, andra tvingar på den. I alla lägen är det patriarkatet som bestämmer detta och inte kvinnor själva. Man för deras talan och förbiser deras självständighet.

Man undviker att fråga och tala med kvinnorna själva. Patriarkatet och vithetsnormen bestämmer – inte hijabbärande kvinnor själva. Det finns en kamp mot muslimska beslöjade kvinnor. Denna kamp bottnar i tre saker:

1. Vissa kvinnor som själva blivit påtvingade slöjan en gång i tiden, kan aldrig acceptera en annan kvinnas val att bära slöja. De har en föreställning om att alla hijab-bärare har blivit tvingade att bära den.

2. Vissa feminister som ser feminismen ur ett enda perspektiv, vit feminism som enbart utgår från den vita, sekulära kvinnans tolkning på feminism och frihet.

3. Patriarkat som tvingar av slöjan på kvinnor som bär den av fri vilja.

Utvecklingen är i dag dubbelmoralisk och cynisk. Man förespråkar å ena sidan rätten till det fria valet. Å andra sidan blir tonen allt hårdare mot slöjbärande kvinnor. Hur vill vi ha det i Sverige? Varför vill vi tvinga av kvinnor ett plagg de själva valt? Varför vill vi inte låta kvinnorna välja? Varför upprepar vi historien genom att tvinga på och av kvinnor det ena och det andra?

Slöjdebatten har förlöjligat och förminskat den muslimska kvinnan som man enbart ser som en kropp med ett plagg. Man ser och omtalar henne aldrig som en individ och som en fri kvinna. Hijab förknippas med den vita mannens uppfattning av förtryck och aldrig om den andras uppfattning av frihet. Om man menar att påtvingande av slöjan är fel bör man också reflektera över varför man vill tvinga av den. Tvång är aldrig en väg att gå. Man ska låta kvinnor välja sina plagg och låta dem föra sin egen talan. Upprätthållandet av patriarkatet sker genom att tvinga av muslimska kvinnor sin hijab likaväl som genom att tvinga på dem den.

När en ”etniskt svensk” kvinna väljer islam som religion och även väljer att bära hijab får hon ofta utstå misshandel, utfrysning och härskartekniker från familj, anhöriga och i många fall även från den egna vänskapskretsen. Hedersförtrycket på svenska konvertitkvinnor som väljer att bära slöja har utökats kraftigt men ingen talar om det i dagens samhälle. Det är 2017 men den skrämmande utvecklingen tyder på att vi har en lång väg kvar att gå.