Debatt: Paraden har gått – vad händer nu med hbtq-frågorna?

Årets Prideparade i Stockholm har gått och som vanligt var riksdagspartierna där och visade det de kallar stöd. Men vad händer nu och under resten av året? Kommer de att visa något engagemang i riksdagen också eller räckte det med att bara gå med på vårt Pridetåg? 

Flera närvarande politiska partier jobbar inte aktivt med hbtq-frågor, och några motarbetar dessutom hbtq-rättigheter och uttalar sig hbtq-fobiskt. Ändå kommer de till paraden med en Prideflagga och vinner queerpoäng utan att förtjäna det. Vill de vifta prideflaggor i paraden får de börja med att vifta med flaggan i riksdagen först!

Det kallas "Pinkwashing", när Prideflaggor bara används i reklam utan att verksamheten egentligen bidrar till kampen på något sätt. Att ställa kriterier för partiernas närvaro i paraden kommer att uppmuntra dem att jobba med hbtq-politik på riktigt.  Namninsamlingen #PrideUpproret vill förbättra Prideparaden genom att ta tillbaka fokuset till hbtq-kampen för lika rättigheter. 

Kriterierna bakom namninsamlingen #PrideUpproret är att ett politiskt parti bara ska välkomnas att närvara i Prideparader om:

- Partiet har lagt fram motion eller satsning för hbtq-frågor senaste året.

- Partiet inte har röstat ner motion eller satsning av andra partier för hbtq-frågor senaste tre åren

- Partitoppar inte har uttalat sig hbtq-fobiskt senaste tre åren

Om de kraven är svåra att uppnå borde de hålla sig till samtals- och debatt-punkterna under Prideveckan, istället för att ta åt sig en del av rampljuset vid det tillfälle under året då vi visar upp vilka vi är och vår stolthet tillsammans med våra allierade.

Motståndare till #PrideUpproret säger att aktörer måste välkomnas för samtal och debatt, vilket vi håller absolut med om, men detta innefattar inte Prideparaden. Har ni sett någon debattera  under själva paraden? Vi vill förbättra Prideparaden så att det inte längre är en reklamdag för alla som vill. 

Vi vill inte gå bredvid våra förtryckare på Pridetåget. Och det är det #PrideUpproret handlar om. Att få bort de som bara är där för att göra falsk marknadsföring för sig själva och fokusera på de som kommer dit av kärlek till oss.

När Pride började i Sverige kastade omgivningen stenar, helt utan skam, på de 16 personer som marscherade på gatorna för sina rättigheter. Idag är vi flera tusen, och alla vill vara med för det skamliga idag är att inte stå för allas lika värde. Vi har fått övertaget efter flera års kamp och idag har vi makten att kräva förändring. Och det är bara partierna som kan förbättra saker direkt. Det är lätt att vifta på en flagga och säga något fint om kärlek, men kommer de att lösa problemen vi kämpar med? Som att RFSL inte deltar i Almedalsveckan på grund av nazisthot. När nazisterna välkomnas dit. Att ett tredje juridiskt kön röstades ner i riksdagen. Att hbtq-personer lider av psykisk ohälsa i mycket större utsträckning. Varannan transperson har allvarligt övervägt självmord. Att 80 procent inte vågar vara öppna med sin läggning på jobbet och känner sig diskriminerade när de ska söka ett jobb. Att internationell adoption för samkönade par har varit laglig sen 2003 men bara två stycken har godkänts sen dess. Att tvångsingrepp och könsstympning på Intersexbarn är lagligt och uppmuntras. Att hbtq-immigranter utvisas till länder som har dödstraff på homosexualitet efter en kränkande sexualitetskontroll.

Att 11 procnet av homosexuella killar har fått ersättning för sex. Och det förekommer mest just under Prideveckan. Att hbtq-personer står ut med våld och trakasserier i mycket större utsträckning. Att Socialstyrelsen inte tillåter att män som har sex med män får ge blod på samma villkor som heterosexuella för att homosexualitet anses vara riskbeteende. Homosexuella stämplas som sjuka utan att ens testas. Att sexualkunskap i skolan för sexualitet och identitet som inte är hetero och cis är knappt existerar.

Kärlek är viktigt, men långt ifrån den enda frågan.

Vi ber partierna att ta tag i frågorna för "Love is Love"-slogan räcker inte till.