Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Orbán förbjöd Klubrádió – men vi fortsätter sända

Den ungerska regimen berövade Klubrádío på deras frekvens. Nu fortsätter radiokanalen på nätet.
Den ungerska regimen berövade Klubrádío på deras frekvens. Nu fortsätter radiokanalen på nätet. Bild: Bild: Bela Szandelszky/AP/TT

Dagens ETC.

EU kan inte lösa alla Ungerns problem. Men det kan inte vara rätt att man rullar tummarna medan Viktor Orbán röjer de sista oberoende medierna i landet ur vägen, skriver Andras Arato, vd på Klubrádió, landets sista stora oberoende radiostation som nyligen tvingades lämna etern – men som inte slutat sända.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jag driver en radiokanal i Budapest som heter Klubrádió. I över 20 år har vi sänt vårt program, med några hundra tusen lyssnare, hållit politiker till svars och överlevt på intäkterna vi får från reklam. Vi överlevde i den här nischen – okända för nästan alla utanför landets gränser – tills vi under Viktor Orbáns version av ”illiberal demokrati” fann att hans regim tagit sikte på oss.

På alla hjärtans dag i år, efter åratal av rättsprocesser kämpande, förlorade vi vår licens och vår radiofrekvens. Domstolarna, som Orbán stegvis fått mer inflytande över under det senaste årtiondet, gick emot oss. Men vi fortsätter på internet – en kraftfull symbol för motstånd mot de angrepp som fortsätter att göras mot media i ett EU-land.

Trakasserierna har pågått i ett årtionde. Direkt när Orbáns parti Fidesz återfick makten år 2010 började de kontrollera medierna. All offentlig media sattes under en enda myndighet, Medierådet, som kontrolleras av folk som tillsatts av Orbán. De kontrollerar den enda nyhetsbyrån, samt fördelningen av frekvenser för tv- och radiokanaler. De har stora befogenheter att ­å­lägga sanktioner och dela ut bidrag. Lagstiftningen har avsiktligt gjorts med tvetydigt språk, vilket låter myndigheten fatta många beslut efter eget gottfinnande. Dessutom är alla fem medlemmar i styrelsen före­trädare för Fidesz-partiet, vilket strider mot grundlagen.

Istället för att direkt förstöra mediernas frihet genom att gripa journalister eller att censurera tidningar har Orbán fokuserat på att försvaga de oberoende mediernas ekonomi. Det var en listig strategi som såg till att det inte blev några internationella protester, men långsamt har de oberoende medierna neutraliserats, den ena källan efter den andra.

Regeringen använde sina enorma annonsbudgetar för att leda om ekonomiskt stöd till fogliga tidningar vars budskap följer partilinjen och bort från de som kritiserade den. Majoriteten av alla privata annonsörer – som hoppades på att få beställningar från regeringen, eller som var rädda att förlora dem – slutade att lägga pengar på publikationer som ställde svåra frågor till regeringen. Min kanal, Klubrádió – eftersom den ansågs vara ”oberoende media” – förlorade 90 procent av våra intäkter sedan början av 2010-talet.

Under dessa förhållanden gick gamla, väletablerade och respekterade publikationer i konkurs, och köptes sedan ofta upp av investerare som står nära regeringen.  

Som ett resultat av detta blev media otroligt mycket mer kon­centrerad. Det ökända konglomeratet Kesma (Centraleuropeiska press- och mediestiftelsen) etablerades och detta äger nästan 500 medie­kanaler, inklusive radio- och tv-kanaler. Det undantogs från regeringens egna restriktioner i konkurrenslagen genom att det kallades för ett ”speciellt nationalekonomiskt mål”. Konglomeratet – och dess investerare – får flera miljarder av skattepengar i bidrag.

Hur tillåts detta att ske i ett EU-land, vars stadgar för grundläggande rättigheter kräver att mediernas frihet och pluralism ska respekteras?

EU har ignorerat att det innanför dess gränser finns en regering som struntar i demokratiska värderingar, som leder landet mot en populistnationalistisk halvdiktatur samtidigt som de tar emot skattepengar från EU som de använder för att göra sina kumpaner rika. Orbán har inte ställts inför några konsekvenser alls. Han har startat en kamp om frihet med Bryssel och eftersom Ungern är det land som tar emot mest stöd från EU per capita så låter de sin påstådda fiende betala notan för deras demagogiska kamp. EU kan inte lösa alla Ungerns problem – men det kan inte vara rätt att man rullar tummarna medan Orbán röjer de sista oberoende medierna i landet ur vägen.

En källa till hopp är det ungerska folket. För trots att Orbán har super­majoritet vore det fel att anta att majoriteten av alla ungrare stöder hans begränsande av friheterna.

Efter att Klubrádió berövades på sin frekvens gick lyssnarna över till internet, för sådan är törsten efter oberoende nyheter. Det samlades till och med in pengar till de lyssnare, speciellt äldre, som inte hade råd med prenumerationer – och som hade förlorat sin viktigaste kontakt med omvärlden. För att kompensera för de förlorade reklamintäkterna hade vi gått över till en prenumerationsmodell där våra supportrar samlat in fem miljoner euro under de senaste tio åren för att hålla Klubrádiós röst vid liv.

Vi är mållösa över hur politiker, medborgare och internationella medier världen över följt Klubrádiós öde. Den ungerska utrikesministern beskriver de globala medierna som ”lögnare”. För oss är det en ära att stå med dem. Vi förtjänar inte att vara världsberömda, men har inget emot att vara en symbol för mediernas frihet i en värld där mörkrets makter hela tiden underminerar den.

Orbán – som de flesta autokratiska ledare – vet att fri och oberoende media, som uppriktigt rapporterar om hans regering – är det största hotet mot honom.

00:00 / 00:00