Debatt: Optimisternas barn

Vi var optimisternas barn, vi var solsken i blick. Vi var allting våra föräldrar aldrig fick. Vi var huvudkaraktärer i framgångssagan. Vi var tidigare generationers överklagan. Vi var skatteåterbäringen och barnomsorgen, vi var Ronja i Mattisborgen. Vi var mellanmjölken och starka solbrända sommarben.

Vi var Patrik Sjöberg i sin paradgren.

Vi skulle andas morgonluft i främmande länder, skogens alla fåglar skulle landa i våra händer.

Vi visste att vad vi än gjorde så var vi älskvärda. Vi skulle växa – bli stora, välnärda. Vi skulle ha sommarjobb och egna pengar, flytta hemifrån.

Klippa navelsträngar.

Och vi gjorde bara sånt som var fett, tog för oss av livet på alla sätt.

Vi var generationen utan broms, inget var heligt för oss. Vi dödade darlings och jante, förstås. Ingen skulle tror den var vår jävla boss

Vi måste ju unna oss

Vi ville leva i en framtidsfantasi med dokusåpor, millenieskiftet och mobiltelefoni. Vi ville leva stimulerade, ha ett bekvämt liv utan motstånd och friktion. Leva i en värld byggd av oss i perfektion.

En modern civilisation

Där musiken spelas i dur

Farliga djur är tämjda och sitter i bur

Oönskade människor sända i retur

Trygghet bakom en mur

Högkonjunktur

Ökad medeltemperatur

Stram arkitektur

Självcensur

Vi har det bra i vår valfrihet

Vi mår så bra att vi mår dåligt av det

Kvantitet före kvalite

Palla känna gästfrihet, palla känna skyldighet, palla känna mänsklighet

Bekvämlighet före solidaritet

Min identitet

Skamlöshet.

Vi ser en pojke ligga still på kall sand. Vi ser inga sandkorn, bara en strand. Vi ser inte båten som aldrig nått land. Vi ser ingen skog bara träden i brand, vi ser bara örfilen inte en hand.

Människohand

Orsakssamband

Lätt att säga i efterhand

Så vi bortförklarar det uppenbara, håller hårt i det ohållbara. Vi hoppas det inte är en farlig fara. Vi hoppas vi är anpassningsbara.

Beskriver världen efter eget tycke

Fortsätter gapa efter lika mycket

Grupptrycket

Vi är samlaget utan samtycke

vi är klassklyftornas kuttersmycke

vi är underlag till det här poemet

vi är roten till problemet

Vi är det här systemet

Vi är muttrar och skruvar i en dödsmaskin

Vi är förskolechefens dollargrin

Vi är passagerarna på Titanic, det osänkbara skeppet

Vi är Anders Borg när han tappade greppet

Vi är blancolånets stimulans i produktionen

vi är dickpicsen i chatkonversationen

vi är tjugo år i bostadskö

vi lever livet så allt annat måste dö

Det som göms i snö

kommer fram i tö

Människor gråter på en paradisö

Livet leker i en bilkö

Allt är bara för bra

för att förändra

Vi var optimisternas barn

nu är vi förlorarnas föräldrar.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.