Debatt: Obalans i viltvården – inför jävsprövning

Varje länsstyrelse har en egen viltförvaltningsdelegation för att skapa lokal förankring i beslut kring viltvård. Delegationerna inkluderar representanter från fem olika politiska partier och åtta olika intresseområden. Detta kan låta som en bra fördelning både politiskt och intressemässigt, men i praktiken har det utvecklats till raka motsatsen då företrädare från samtliga partier och nästan alla intresseområden är överrepresenterade av jägare.

Följden är att uppemot tolv av 14 röster i många delegationer företräds av jägare, vilket har resulterat i en viltförvaltning där jakt förespråkas och fridlysta och rödlistade djur systematiskt jagas. Med detta system har Sverige blivit ett erkänt jaktparadis för utländska troféjägare som vill jaga det som är begränsat eller förbjudet i deras egna länder.

Det finns flertalet exempel på delegater i viltförvaltningsdelegationerna som bedriver privata jaktverksamheter och kategoriskt röstar till fördel för sin verksamhet. Utöver detta är majoriteten delegater medlemmar i de två stora jakt­organisationerna och agerar utefter dessas målsättning, som nästan ute­slutande propagerar för mer jakt.

Kritik mot nuvarande system har lyfts i den statliga utredningen ”Mål för rovdjuren” (2012), som konstaterade att naturvården upplever att de utgör en klar minoritet i delegationerna och att jägarintresset är starkt överrepresenterat.

Även universitetslektor Simon Mattis forskning påvisade 2017 att jägarintresset har en övervägande majoritet i delegationerna och att det är en markant skillnad mellan den formella och den informella representationen.

Efter kritiken ökades antalet delegater från naturvårdsintresset från en till två. Men två röster gör fortfarande ingen skillnad när de står mot tolv röster. Med andra ord var handlingen bara symbolisk.

Utan objektiva delegater i vilt­förvaltningsdelegationerna riskerar vi stora konsekvenser för naturen. Men på kritik gällande jävsituationen hos delegaterna har Länsstyrelserna svarat att ”jakt är ett fritidsintresse” och inte något som ska påverka omdömet hos delegaterna, vilket kan tyckas en smula naivt. Det blir extra beklämmande när delegater inte bara har ett fritidsintresse inom jakt utan livnär sig på verksamhet inom området. Detta faller i hög grad in på definitionen av jäv enligt Förvaltningslagen §16 jäv.

Argumenten för jägares representation har ofta varit att de har stor erfarenhet av viltvård. Men det krävs endast en tre dagars kurs för att bli jägare. Samtidigt har Sverige en uppsjö biologer och etologer med fleråriga utbildningar som garanterat kan uppfylla de kunskapskrav som delegationen ställer. Vidare kan den enskilda plats som jägarintresset har i dagens konstellation undantas från jävsprövning, då det perspektivet också är relevant. Men då handlar det om en röst och inte 60 till 85 procent av rösterna, som det enligt granskningarna är idag.

Sverige behöver viltvård som inte går ut på maximal exploatering av de vilda djuren. Därför upp­manar jag länsstyrelserna att införa jävsprövning på delegaterna i viltförvaltningsdelegationerna samt vilthandläggarna. Jag uppmanar även regeringen att underlätta för länsstyrelserna genom att lagstifta om nämnda jävsprövning.

Sverige är ett av de minst korrumperade länderna i världen just för att vi inte tillåter jäv i politikens olika skikt. EU granskar nu Sveriges agerande inom flera aspekter av vilt­vård och denna fråga kommer att komma på agendan. Låt oss agera proaktivt och behålla vår plats som förebild inom antikorruption.