Debatt: Nu pressas EU hårt av ultrakonservativa

Idag röstar EU-parlamentet om en resolution om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), som till exempel aborträtten, rätten till en bra förlossningsvård och sexual­undervisning i skolan. Ytterst handlar det om människors rätt att bestämma över sina egna kroppar, om jämställdhet och om att bekämpa könsbaserat våld. Det är nästan tio år sedan EU-parlamentet senast tog ställning till ett betänkande med SRHR i fokus.

I Sverige upplevs SRHR-frågor kanske inte som kontroversiella. De flesta tycker att kvinnor ska ha rätt att bestämma om, när och med vem de vill bli gravida och ha barn, och att det är bra att lära sig om till exempel relationer, hbtqi-personers rättigheter och könssjukdomar i skolan.

Numera står även Sverigedemokraterna bakom svensk abortlagstiftning, även om man samtidigt motarbetar Prideflaggor och Pridetåg runtom i svenska kommuner. 

Men kanske har även vi i Sverige anledning att vara på vår vakt och inte ta dessa rättigheter för givna. För runtom i Europa mobiliserar mäktiga ultrakonservativa krafter sig för att vrida tillbaka klockan och återinföra abortförbud, stoppa sexualundervisning och beröva hbtqi-personer sina rättigheter.

Bara inför denna veckas resolution har den konservativa nätkampanjorganisationen Citizen Go samlat ihop över 300 000 namnunderskrifter för försöka pressa EU-parlamentariker att rösta nej till resolutionen. Citizen Go är bara en av en myriad olika organisationer som på olika sätt motarbetar allt jämställdhetsarbete i form av aborträtten, kvinnors rättigheter, ­Istanbulkonventionen och hbtqi­-personers rättigheter i Europa.

En färsk rapport visar att enbart ett drygt femtiotal av dessa olika organisationer under åren 2009-2018 tillsammans har fått runt sex miljarder kronor (!) för sin människorättsfientliga lobbyverksamhet. Den största delen kommer från olika europeiska rörelser och individer, men stora summor kommer också från USA och Ryssland. De amerikanska finansiärerna består främst av organisationer och förmögna individer kopplade till kristna högergrupper. I Ryssland dominerar tre superrika oligarker med starka kopplingar till såväl Kremlin och den rysk-ortodoxa kyrkan, som förser en rad ryska organisationer med pengar för att ­motverka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter – och för att knyta band med likasinnande i Europa.

I Europa finns också en rad olika sammanslutningar, ofta med kopplingar till den katolska kyrkan och inte sällan också med EU-parlamentets högergrupper som ECR (där Sverigedemokraterna ingår) och EPP (där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår). Faktum är att även EPP:s ledare Manfred Weber senast i april röstade emot aborträtten.

I Polen har mobiliseringen resulterat i ett i prakten totalt abortförbud och i att en tredjedel av landets kommuner och regioner antagit olika hbtqi-fientliga deklarationer. Det ungerska parlamentet antog så sent som den 15 juni en lag likt den ryska lagen som förbjuder all information som bedöms ”främja homosexualitet” för unga under 18 år.

Även i Sverige har vi sett hur den amerikanska antiabortorganisationen ADF (Alliance Defending Freedom) har finansierat barnmorskan Ellinor Grimmarks rättegångsprocess där hon ifrågasatte svenska barnmorskors arbete att utföra abortvård ända upp till Europadomstolen. ADF och Grimmark får också stöd av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch som vill införa rätten för läkare och barnmorskor att vägra tillhandahålla abortvård.

Men idag tänker vi som står upp för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter också mobilisera oss. Vi tänker se till att EU-parlamentet ställer sig bakom kvinnors och hbtqi-personers rätt till god sexuell hälsa, som inkluderar rätten till abort, rätten till en god mödra- och hälsovård, rätten till sexualundervisning och rätten att slippa könsbaserat våld – inte bara i Europa utan även globalt.

Trots det starka motståndet har vi feminister i EU-parlamentet alltid lyckats stå emot och garantera att Europaparlamentet står upp för aborträtten. Det tänker vi göra den här gången också.