Debatt: Nazism hör inte hemma i vår skolas korridorer

Den 6 december kom beskedet att Theodor Engström döms för mord på SKR:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren och för förberedelse till terroristbrott genom planerna på att mörda Annie Lööf. I Säpos förundersökningsprotokoll, som legat till grund för domen, återfinns förhör med en forskare. Forskaren är barndomsvän till Theodor Engström och delar den dömda terroristens ideologiska sympatier med nazism. 

Denna forskare har fram till nyligen arbetat på Psykologiska institutionen på Stockholms universitet, samma institution där vi som skriver detta studerar till psykologer. 

I förundersökningsprotokollet finns bifogade chattar mellan forskaren och Theodor Engström där de skriver om forskarens medlemskap i högerextrema grupper. De chattar om vapen, att det vore ”mycket underhållande” om Fredrik Reinfeldt blev mördad och att forskaren tycker det är roligt att i sitt arbete debattera mot judiska forskare och att ingen vet ”att han är smygnazist”. 

Psykologiska institutionen har bemött avslöjandet med tystnad. Det tog över en månad från medias första rapportering om den nazistiska forskaren för institutionen att skicka ut ett meddelande som löd att yttrandefrihet är komplext och att vi som studenter är välkomna att höra av oss. Vi skriver det här för att vi har hört av oss och mötts av passivitet och tomma ord. 

Frågan om forskarkollektivets ideologiska hemvist har varit framträdande i den politiska debatten de gångna åren. Högerdebattörer har förfasats över identitetspolitisk aktivism och försökt framställa det som att genusvetenskapliga institutioner utgör ett samhällshot på ett sätt som osökt för tankarna till det antisemitiska konspirationsbygget kring kulturmarxismen. 

Det är mot bakgrunden av denna debatt som utbildningsminister Mats Persson i början av november meddelade att han vill kartlägga förekomsten av en tystnadskultur på svenska universitet. 

Att regeringen tar frågan på allvar är bra, men det är viktigt att inte glömma varifrån det verkliga hotet kommer. Att antidemokratiska krafter får löpa fritt och att de som gör motstånd möts med passivitet och tystnad är livsfarligt. 

Medan debatten om identitetspolitik och en ”cancelkultur” fått stor plats i media är det alltför tyst om att en forskare kunnat uttrycka nazistiska sympatier under många års tid utan att något har skett. Sveriges Radio hänvisar till anställda på institutionen som larmat om att forskaren sedan 2016 uttalat sig om att ”feminister borde skjutas, att homosexualitet är ett fel i hjärnan, samt att människor från Afrika har lägre IQ”. Att en forskare med dessa åsikter anställts, fått arbeta kvar och undervisat studenter, trots kollegornas kännedom, är ett hot mot god forskning, mot kvaliteten av utbildning och mot vår framtida yrkeskompetens. 

Att de larm som forskarens kollegor framfört inte tagits på allvar vittnar om en tystnadskultur, där hat riskerar att legitimeras. 

Stockholms universitet är en statlig myndighet och styrs därför av beslut och lagar som riksdag och regering fattat. Vi uppmanar därför regeringen och utbildningsministern att ta frågan på större allvar. Vi som studenter ser en tystnadskultur som behöver åtgärdas. Det är inte cancelkultur det handlar om, utan något så odemokratiskt och vidrigt som att nazism tystas ned istället för att direkt bemötas och tas på allvar. Ska det krävas en förundersökning från Säpo för att ett universitet ska slå vakt om sin och samhällets värdegrund? 

Nazism får aldrig höra hemma i universitets korridorer och detta kan inte tystas ned. ”Intolerans kommer inte tolereras”, skriver utbildningsminister Mats Persson. Genom att bemöta nazistiska sympatier med passivitet är det just det som görs, intolerans tolereras och äventyrar den vetenskapliga trovärdighet och goda forskningssed som högskolelagen kräver. Det skapar även otrygghet för anställda och studenter. Nu är det upp till regeringen att visa att man menar allvar.