Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Nato och kärnvapen i Sverige – nej tack!

ETC nyhetsmagasin.

För 40 år sedan samlade hon 100 000 personer i en manifestation i Göteborg för ett kärnvapenfritt Norden. Nu skriver Harriet Johansson Otterloo att vi alla måste mobilisera för fred igen – och mot Nato.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden.” Dessa rader i vår nationalsång ska påminna oss om den ärevördiga tid, då vi var en stormakt. Då svenska män och ynglingar tvingades in i stora, långvariga krig långt hemifrån. Våra soldater stal, slogs, våldtog, brände och mördade, ofta i guds namn. Våra soldater var inte godare, ädlare än andra soldater. Krig är förråande, vem som än utför det.

Vår nationalsång skulle istället kunna lyfta fram alla de kvinnor och män som arbetat mot krig, för fred, försoning och samarbete. Efter Nagasaki och Hiroshima var det även i vårt land de som menade att vi borde ha kärnvapen. På 50-talet växte det fram en stark rörelse mot att Sverige skulle ha en egen vätebomb. Det var demonstrationer runt om i landet. I täten gick kvinnor som Barbro Alving (Bang), Sara Lidman, Ingrid Segerstedt Wiberg, Inga Thorsson, Maj-Britt Theorin och många, många fler. I FN har Dag Hammarskjöld, Jan Eliasson, Margot Wallström och några av de tidigare nämnda kvinnorna arbetat för fred och nedrustning.

I slutet av 70-talet blev det känt att USA hade utvecklat en billig och ren bomb, som endast dödade människor, djur och växter. Annan egendom skulle förbli oskadad. Detta ledde till demonstrationer under parollen ”Stoppa neutronbomben” runt om i västvärlden. Fredsrörelsen segrade och neutronbomben lades i malpåse.

I början på 1980-talet planerade USA att placera ut Pershing II-raketer i Europa, vilket väckte fredsrörelsen igen, och stora demonstrationer tog plats på många ställen i världen. Dr Helene Caldicott föreläste runt om i Europa, om de medicinska konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, vilket gav många en insikt om kärnvapnens fruktansvärda effekter. Nordiska kvinnor samlades i Köpenhamn och gick i en fredsmarsch till Paris 1981, senare även till Minsk, Moskva och därefter mellan New York och Washington. I Göteborg 15 maj 1982 samlades människor från hela Norden. Mer än 103 000 (enligt polisen) samlades i en stjärndemonstration som gick mot Ullevi. Fredsrörelsen, kyrkorna, facken, idrottsrörelsen; alla samarbetade. Det är den största manifestation till denna dag i vårt land.

Budkavlar hade gjorts i trä med texten ”Ett kärnvapenfritt Norden i ett kärnvapenfritt Europa”. Dessa fördes från de olika länderna på olika sätt. I Sverige fördes den fram av ryttare, av personer i rullstol och löpare. Norrmän sprang från Oslo till Göteborg med sin. Danskar kom med båtar. Alla budkavlarna bars in på Ullevi utav idrottsmän som tagit olympiskt guld. Där möttes de av Kungälvs folkhögskola som släppte ut fredsduvor.

På Ullevi hölls tal och de nordiska länderna representerades utav kvinnliga politiker, även representanter från USA och Ryssland var där. Dagen avslutades med underhållning på Scandinavium med Tomas von Brömssen som konferencier.

Även denna gång ledde fredsrörelsens aktiviteter i Europa till fredsförhandlingar. Presidenterna Gorbatjov och Reagan höll toppmöte i Reykjavik i oktober 1986. Samtalen ledde till INF-avtalet, som avskaffade de kärnvapenbestyckade medeldistansmissilerna i Europa. När vi ser på Sveriges engagemang mot kärnvapen genom tiderna, är det oförklarligt och skamligt att vi inte skriver under FN:s avtal att förbjuda kärnvapen. 

Dagens krig i Ukraina, som det inte finns något försvar för, har gjort att fler röster hörs för att vi ska gå med i Nato, vilket innebär att kärnvapen kan placeras i vårt land. Kärnvapen är ett anfallsvapen, inte ett försvar. Sverige och Finland har varit neutrala och alliansfria. När vi gick med i EU försvann neutraliteten, men att vi varit alliansfria har varit bra för oss och vår omvärld. Fler länder borde bli det för att stabilisera världen. Fred är dyrbart och en förutsättning för utveckling och välfärd. Fred är nödvändigt om vi tillsammans ska kunna möta klimatförändringarna. Vi kan inte lämna över sönder­bombade länder och en förstörd natur till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. 

Vem eller vilka, vill och kan ta upp tidigare generationers kamp och strävan efter fred? Till försoning och förhandling, människor och folk emellan! Arbetet för fred är något vi alla ständigt måste göra. Nej till kärnvapen på svensk mark. Nej till Nato. Bevara vår alliansfrihet till kommande generationer!

För fred med jorden och fred på jorden.