Debatt: Nato är inte som ett Netflix-abonnemang

Igår ansökte Sverige om medlemskap i Nato. Socialdemokraternas partistyrelse bestämde sig i helgen, men den som såg Magdalena Andersson i SVT:s partiledardebatt visste att maktpartiet inte skulle landa i något annat än ett ja. Ett ja som för tre månader sedan var otänkbart, och som ofrånkomligen ritar om vår säkerhetspolitiska karta för en lång tid framöver.

Grön ungdom tycker inte att Sverige borde gå med i en militär- och kärnvapenallians. Vi är motståndare till Nato eftersom vi är för säkerhet. Självklart oroas vi över Rysslands krigsbrott i Ukraina. Men vi vill verka för fred – inte rusta upp för krig. Om vi ska lära oss något av historien är det att den hållningen varit mer säker än någon annan.

Vi håller med om att invasionen av Ukraina visar att vi måste stärka vårt försvar. Men det kan vi göra utan att gå med i Nato. Dessutom är det ett hån mot alla ukrainare att frågan om deras säkerhet och självbestämmanderätt ska handla om huruvida Sverige ska gå med i Nato eller inte. För allvarligt talat – det bästa vi kan göra för att få slut på kriget i Ukraina är att stoppa Putin. Det gör vi genom att skicka all den militära utrustning som ­ukrainarna ber om och genom att strypa pengaflödet till Putins krigsmaskin. Att stoppa importen av rysk olja, gas, kol och uran borde vara allas högsta prioritet just nu, precis som Zelenskyj bett om. Inget av det kan Nato göra.

Nato-frågan har av naturliga skäl aktualiserats de senaste månaderna, men Nato är inte ett Netflix-abonnemang. Det går inte att säga upp hur som helst. Vi borde inte låta en galen diktators handlingar tvinga fram ett beslut i affekt och rädsla. Senast i början av året fanns både folklig och politisk majoritet emot Nato. Ett beslut av den här sortens dignitet måste ges tid och folklig förankring.

Låt oss heller inte glömma vilka andra som är med i Nato. De senaste veckornas debatt har framställt Nato som en försvarsallians med endast goda demokratier. Erdogan och Orbán kunde inte vara ­lyckligare. Det kommer bli mycket svårare för Sverige att på ett tro­värdigt sätt kritisera de övergrepp på kurder, hbtqi-personer, yttrandefrihet och rättsväsende som pågår i Ungern och Turkiet. Vi allierar oss med auktoritära regimer som aktivt motarbetar de värderingar vi säger oss stå upp för. 

Vi förstår att många vill försäkra sig om att de oförlåtliga hemskheter som drabbar människor i ­Ukraina nu aldrig någonsin ska hända oss. Vi förstår att folk är ­rädda. Det är vi med. Men fred skapas inte med vapen. Om vi menar allvar med vårt långsiktiga säkerhetsarbete borde vi driva på för internationella fredsavtal, nedrustning och avveckling av kärnvapen. 

Och vi borde absolut inte skära i det livsviktiga internationella biståndet så som både de blåbruna och Socialdemokraterna gör. Svenskt bistånd stärker det demokratiska arbetet i världen, även på platser där det pågår krig och konflikt. Det är motståndskraft. Det är så vi bygger en säkrare omvärld.

Vi önskar att Sverige hade fortsatt vara en humanitär stormakt. Nu har vår ansökan om Nato-medlemskap lämnats in, och möjligheten att vara en oberoende röst för ­mänskliga rättigheter försvann med det. Vi sörjer att Socialdemokraterna lämnar kampen för fred, demokrati och internationell solidaritet till förmån för upprustning och terrorbalans. Det lovar vi att aldrig göra.