Debatt: Marocko provocerar FN och EU

I januari meddelade utrikesminister Margot Wallström (S) sensationellt, i strid med riksdagsbeslut och kongressbeslut hos både Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att Sverige inte kommer att erkänna Västsahara.

Sverige skulle i stället satsa på ”FN-spåret”.

Hela hösten hade Marocko hotat med att kasta ut svenska företag från Marocko och skickat delegationer till Stockholm för att förhindra ett svenskt erkännande av Västsahara. Gatuungdomarna utan asylskäl som finns i Sverige vägrade man att ta emot.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sedan 1991 finns en FN-styrka i Västsahara med uppgift att genomföra en folkomröstning om den tidigare spanska kolonins självständighet. Marocko som ockuperar större delen av landet sedan 1975 har förhindrat folkomröstningen och vägrar sedan tio år att acceptera ett självständigt Västsahara.

I FN:s säkerhetsråd sitter Marockos främsta beskyddare Frankrike, som med sin vetorätt effektivt sett till att inget sker i FN-processen. Den fredsbevarande FN-styrkan Minurso har inte ens MR-mandat, det vill säga skyldighet att övervaka att inga brott mot mänskliga rättigheter sker. Det betyder att den västsahariska civilbefolkningen i det ockuperade Västsaharierna är helt skyddslös. Oberoende media och rapportörer stoppas.

Vad har då hänt med ”FN-spåret” under våren?

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon försökte redan under hösten 2015 besöka Marocko, det ockuperade Västsahara, Mauretanien, Algeriet och flyktinglägren där. Marocko sköt ständigt upp besöket och meddelade att FN:s högsta företrädare var välkommen först i juli. Ban Ki-moon, som avgår i sommar, genomförde då sin resa i mars utan att kunna besöka den ockuperade delen av Västsahara eller Marocko. Vid en presskonferens efter besöket i flyktinglägren kallade han Marockos ockupation av Västsahara just ”ockupation”.

I Rabat utbröt stora regimstödda demonstrationer mot Ban Ki-moon och några veckor senare utvisade Marocko 84 personer ur FN-styrkan i Västsahara och stängde ner ett kontor.

Ban Ki-moon fick bara ett halvhjärtat stöd av säkerhetsrådet i denna konflikt, som i princip hotar alla fredsbevarande FN-styrkor.

När säkerhetsrådet i april förlängde Minursos mandat fanns inget starkt fördömande eller beslut om ett MR-mandat, bara en uppmaning om att de 84 FN-tjänstemännen ska få återvända.

FN-spåret är alltså kallare än någonsin. Marocko provocerar FN och hela världen medan EU – med Sveriges stöd – tiger.

Svenska folkrättsjurister har pekat på skillnaderna i EU:s reaktioner mot Rysslands ockupation av Krim och Marockos ockupation av Västsahara: Sanktioner i det första fallet och vänskap i det andra. Juristerna har också pekat på säkerhetsrådets oförmåga att genomdriva sin egen resolution om en enkel folkomröstning samt att det inte finns några folkrättsliga hinder för ett svenskt erkännande av Västsahara.

I december beslutade EU-domstolen att ett handelsavtal med Marocko ska annulleras när det gäller handel med varor från den ockuperade delen av Västsahara. Men EU, inklusive Sverige, överklagade direkt denna korrekta dom.

Marocko har hotat med att bryta alla kontakter med EU efter domen.

Den närmaste vägen från Afrika till Europa går över Gibraltar sund. Här finns inte längre några flyktingströmmar. Men varje gång som EU överväger ett Marocko-ovänligt beslut kan den marockanska regimen hota med att ”släppa igenom” flyktingar, cannabis eller terrorister.

I flyktinglägren i Algeriet blir västsaharierna alltmer uppgivna. Hoppet på ett svenskt ställningstagande för internationell lag har slocknat.