Debatt: Malin Björk: Därför åker jag inte till Almedalen

Nu är det bara några dagar kvar tills Almedalen öppnar sina scener och tält, innan medias ljus, ljud, och tangentbord arbetar för fullt. Jag hade några seminarier inbokade och hade planerat att vara på plats på Vänsterpartiets dag innan jag skulle åka till Strasbourg och Europaparlamentets sista omröstningar innan sommaren.

In i det sista har jag väntat på att tillståndet för Nordiska motståndsrörelsens (NMR) medverkan skulle dras in. Men det verkar otroligt nog inte som att det blir så. Därför har jag beslutat mig för att inte åka till Almedalen i år.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

En kan ha många synpunkter på den politiska karneval som Almedalen är, med blandningen av PR-bolag, aktivister, partipolitiker, myndigheter och institutioner. Vi  är många som tycker det är väl mycket jippo och näringsliv och för lite politisk verkstad. Helt klart behöver Almedalen förändras vad gäller form och tillgänglighet för att öka närvaron av folkrörelser och ideella föreningar.

Men trots att Almedalen lämnar en hel del att önska för oss till vänster så finns ändå en grundtanke om att idéer och visioner ska sammandrabba – och kanske framför allt synas och ta plats – i demokratiska samtal. När nazister bereds plats, då gäller inte detta längre. De vill ju upphäva demokratin och med våld ta makten.
 
En rättegång mot naziterrorn pågår just nu i Göteborg. Tre män med kopplingar till NMR står åtalade för mordförsök och allvarlig ödeläggelse efter att de placerat bomber vid två flyktinglokaler och vid Syndikalisternas lokaler i Göteborg.

Det rör sig alltså om tre bombattentat med direkta kopplingar till nazister. Att ytterligare ett hundratal flyktinganläggningar satts i brand och ödelagts, varav många utreds som mordbränder, visar med all tydlighet att det i dessa kretsar finns ganska många som menar absolut allvar med sin våldsideologi och som är beredda att gå från ord till handling.
 
Att motivera NMR:s närvaro genom att hänvisa till ”yttrandefriheten”, som Almedalens projektledare uttryckt det, blir motsägelsefullt. NMR drar sig ju inte för att begränsa andra människors yttrandefrihet genom att beväpna sig med knivar och attackera fredliga, antirasistiska demonstrationer, som i Kärrtorp 2013.

Med NMR:s närvaro exkluderas andra krafter och personer. Att tro något annat är naivt eller i värsta fall oärligt. Alla får inte plats i nazisters världsbild, som bekant. Otryggheten sprider sig bland rasifierade och hbtq-personer. Mångfaldsparader flyttas och asylsökande ska förflyttas. Bara för ”säkerhets” skull.
Kanske kan jag plocka av mig regnbågspinsen på kvällen och låtsas att jag inte är flata. Värre är det ju för den som inte är vit. Svårt att liksom låtsas vara någon annan.  

Missförstå mig inte,  jag har tagit plats i flera politiska och offentliga utrymmen där jag inte känt mig välkommen eller trygg – antingen som kvinna eller hbtq-person. Men vill jag att Almedalen och andra svenska demokratiska rum ska förvandlas till sådana platser utan protester? Nej.

Inom Vänsterpartiet väljer vi att ta kampen mot nazisternas närvaro på olika sätt. Vissa av oss genom att åka dit och ta striden på plats. Och andra, som jag själv, genom att ställa in vår medverkan.
Det som är viktigt för mig är att vi inte agerar som om det vore ”business as usual”. För det är det inte. Ingen av oss har nämligen råd att låta nazismen normaliseras och ta plats. Ett Almedalen med nazister på upplåten plats är inte längre en plats för demokratiska samtal.

Därför kräver jag att Almedalen ska vara en nazifri zon.

Om Almedalen vill fortsätta vara relevant måste det bli ändring till nästa år. En våldsam och antidemokratisk organisation som NMR hör inte hemma i Almedalen. De hör hemma på Europas historiska och blodiga soptipp.

Och ansvaret för att det blir nazifritt i Almedalen 2018 vilar på oss alla – för demokratin är faktiskt allas vårt ansvar.