Debatt: Lita på liberalismen – ställ om samhället

Människans och övriga arters förut-sättningar att leva på jorden är starkt hotade på grund av mänsklig aktivitet. Mängder av studier och kontinuerlig forskning slår fast att jordens medeltemperatur stiger. Även den snabba förlusten av biologisk mångfald är ett stort hot som vi globalt måste vidta åtgärder mot. Situationen är så akut att Storbritannien som första land utlyst akut krisläge på grund av klimatförändringar, följt av Irland.

När vi nu har mängder med fakta att luta oss mot och dessa fakta pekar på att vi måste vidta åtgärder över alla samhällsspektrum genom alla sektorer, i global skala, för att minska mänsklig påverkan på miljön: när vi nu vet allt detta, vad gör vi åt problemen?

Det enda förnuftiga vi kan göra är att bryta ny mark. Vi måste på riktigt börja omsätta vår liberala grundhållning till praktik och tillämpa den evidensbaserade empiriska forskning som finns i kombination med försiktighetsprincipen.

I Sverige finns en i grunden liberal syn på människan som i stort sett delas av alla politiska partier och som gör gällande att vi som individer ska kunna välja väg i våra liv och ha rätt att uttrycka oss fritt. Det finns också en enighet kring att ovanstående endast gäller så länge den enskildes rätt att leva och verka inte går ut över någon annans lika okränkbara rättigheter.

I Sverige har vi också en stark tro på evidensbaserad forskning och utveckling. Vi har specialistsjukvård i världsklass och ligger långt fram på de flesta teknikområden. Grundbulten för dessa landvinningar är evidensbaserad kunskap i bland annat fysik, kemi och matematik. Det är kunskap från vår empiriska forskning som säger oss att vi är på väg mot katastrof om vi inte lyckas ställa om resursanvändningen till nettonollutsläpp av växthusgaser. Den logiska slutsatsen blir att vi måste anta utmaningen och ställa om till en hållbar livsstil.

Var kommer då försiktighetsprincipen in i bilden? Jo, genom att strikt hålla oss till lösningar som vi har kunskap om och iterativt pröva, utvärdera och justera dessa lösningar, kan vi hitta sätt att kollektivt agera som gör skillnad på riktigt och i det långa perspektivet.

Vi ska naturligtvis också aktivt arbeta för att ta fram teknik som hjälper oss i omställningen, men vi ska sluta hoppas att någon annan i en mer eller mindre avlägsen framtid kommer att lösa våra problem. Det kommer inte att gå att flyga till exempelvis Thailand på elkraft inom en nära framtid: detta säger fysiken och existerande teknik på området. Och att förvara radioaktivt avfall i hundra tusen år i oskadat skick tills det inte längre är farligt är inte mänskligt möjligt. Små risker att exempelvis en kärnkraftsolycka eller ett läckage i ett slutförvar ska inträffa ackumuleras till stora risker över tid. En tidshorisont på hundra tusen år i kombination med matematiska beräkningar och försiktighetsprincipen gör helt enkelt kärnkraft till ett icke-alternativ.

Ett sista exempel: Sveriges ratificering av Parisavtalet gör det omöjligt att låta Preem bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. En utbyggnad beräknas fördubbla utsläppen från raffinaderierna till en nivå motsvarande sex gånger inrikesflygets. Att åta sig att minska utsläppen och samtidigt ge tillstånd till ökade utsläpp är motsägelsefullt och till och med en smula galet.

Vi har tio till femton år på oss att nå nettonollutsläpp och byta kurs bort från det fossilberoende som agerar motor i vårt välstånd. Jorden är allas vårt livsrum och vi måste upphöra med nedsmutsningen av luft, hav och land och istället städa upp efter oss. Låt oss anta utmaningen tillsammans.