Liberala väljare bör vända sig till Socialdemokraterna

Ulf Kristersson kör liberalismen i sank, allt för makten. Han driver liberala väljare till S. Ulf Kristersson drar med sig KD och L i moränraset. Allt för jakten på ministertaburetter. Tobias Billströms anförande i riksdagen när Magdalena Andersson röstades fram till statsminister, Ulf Kristerssons och Ebba Buschs uttalanden efteråt utanför plenisalen, jag kände vibrationer från 30-talets Tyskland. Jag är numera medlem i S: En lila socialliberal ros bland de röda rosorna. Och jag är inte ensam, enligt Sifos väljarundersökning nu i december fortsätter S att locka över väljare från Ulf Kristerssons sida.

Ulf Kristersson vevar på om kärnkraft, Johan Forsell kör sina 2-minuters indignerade tv-intervjuer över våldet, Timbro kommer med sina rapporter om än det ena, än det andra. Visst finns djupa problem i Sverige. Men fundamentet demokrati, integration, skäliga levnadsvillkor oavsett egen förmåga och livsekonomi, var finns detta? Min mamma var ensamstående, fattig. Passar mamma in i Ulf Kristerssons Sverige? Ulf Kristersson pratar om klassresan, är slutmålet Östermalm, Djursholm, Örgryte, Särö, Limhamn? Resten av befolkningen? Min älskade mamma gjorde ingen klassresa, fattig, hennes människovärde i Ulf Kristerssons Sverige? Kan jag ana förakt för de svaga hos Ulf Kristersson?

Ulf Kristersson visar på dåligt politiskt ledarskap och omdöme. För det första, vid den moderata partistämman vill Ulf Kristersson att socialdemokratiska väljare ska låna ut sina röster till M. Att framföra budskapet är ju korkat. Påminner om skojarna som ringer och vill att man ska investera i projekt, man blir blåst. Är Ulf Kristersson en skojare i klass med dessa bedragare? För det andra, oförmågan att bilda politiskt mittenalternativ under innevarande valperiod. Uppenbarligen saknar Ulf Kristersson förhandlingsförmåga. För det tredje, SD kommer att kräva regeringsposter och möjligen även bli större parti än M. M legitimerar SD och öppnar upp för väljarflykt från M till SD. För det fjärde, M är nu positionerat så man läcker fler sympatisörer än man erhåller. Då undermineras egna politiska agendan. Priset för att nå regeringsmakten?

En fråga som dessutom pyr under ytan med Ulf Kristerssons regeringsalternativ är om det blir krig under hans regeringsperiod: Blir de invånare i Sverige som inte är assimilerade enligt Ulf Kristerssons regim satta i läger?

Vad erbjuder då S för en socialliberal? S är ett statsbärande parti som visar på förmåga till kompromisser och omprövningar. Den ekonomiska, politiska och militära omvärlden är instabil. Då krävs politiskt ledarskap i Sverige. Ett ledarskap som Ulf Kristersson inte uppvisar. Sveriges nya statminister har genom åren visat på kompetens. Skapar trygghet för väljarna. Visst finns skillnader mellan socialdemokrati och socialliberalismen. Men skillnaderna är överbryggbara, som socialliberal kan man leva med dem. Däremot, skillnaderna mellan socialliberalismen och Ulf Kristerssons politiska alternativ är enligt min mening milsvid.

Ett naturligt alternativ för en socialliberal vore L. Men partiet är sönderslitet av inre konflikter och inte regeringsdugligt. L borde enligt min mening positionerats som ett oberoende socialliberalt mittenparti, som skulle kunna samverka med S efter valet, allt givet valresultatet.

Sveriges framtid är symboliskt en bukett röda rosor med inslag av lila rosor, ett demokratiskt Sverige med starkt näringsliv, starka arbetsmarknadsparter, expanderande ekonomi, starkt försvar och rättsväsende, integration, hög sysselsättningsgrad, fungerande sjukvård. Ett Sverige aktivt i EU och förankrat i Västeuropa och Nordamerika. Allt med Torgny Segerstedts ande vilande över sig.