Debatt: Låt barnfamiljerna stanna

Sedan två veckor sittstrejkar ett femtiotal barnfamiljer på Norra Bantorget i Stockholm för att uppmärksamma sin situation. Det är föräldrar som är oroliga för sina barns hälsa. Barn som under den långa väntan och beskeden om avslag börjat må psykiskt dåligt. Bland dessa har jag träffat en femåring som inte längre pratar. Familjen har bott i Sverige sedan 2015, barnet har tidigare gått i förskolan, lärt sig svenska, skaffat sig kompisar och varit glad. Men efter det sista avslaget har han börjat må dåligt, så småningom har han slutat prata – hur slutet blir vet vi ännu inte. Förhoppningsvis får han hjälp och återgår till lekparken. 

Detta är tyvärr inte det enda fallet. Den situation som dessa barn befinner sig i kan leda till långvariga psykiska besvär som depression och suicidala tankar. Inte heller föräldrarna befinner sig i en situation där de kan stötta och ta hand om sina barn på ett optimalt sätt. Oavsett om situationen beror på att föräldrarna saknar asylskäl eller den strama flyktingpolitiken så drabbas barnen. Vi kan varken låta dessa barn ta konsekvenserna av sina föräldrars beslut eller Sveriges flyktingpolitik.

Även vid en utvisning drabbas barnen hårdast. Konflikten mellan de terrorstämplade talibanerna och den afghanska regeringen fortgår. Det sker dagliga attacker i olika delar av landet där barn och kvinnor är de hårdast drabbade. Vi kan inte utvisa barn som är födda i Sverige, uppväxta i Sverige och som har skaffat sig ett liv här. 

Det blir också mycket dyrare för Sverige att utvisa dessa familjer än att låta dem stanna. Det är inte heller ekonomiskt att låta dem befinna sig i en ovisshet där föräldrarna inte kan gå i skolan eller jobba. Ju snabbare de får stanna desto snabbare lär de sig språket och kommer in på arbetsmarknaden. Ju snabbare de får stanna desto bättre mår de. Hur vi än vrider och vänder på det är det bästa alternativet för dessa barnfamiljer att få stanna.

Vi kan inte låta priset bli för högt för dessa barn som drabbas av den långa väntetiden och ovissheten. Vi kan inte heller låta priset bli för högt för Sverige, där människor inte får gå i skolan för att lära sig svenska eller jobba för att bidra till välfärden, utan får stanna på flyktingförläggningar år efter år. Detta har vi inte råd med.