Labours ökning en vinst för vänstern

När detta skrivs har Labour vunnit 40,3 % av rösterna i Storbritanniens extraval 8 juni. Det är det bästa valresultatet Labour lyckats åstadkomma sedan 2001 då Tony Blair var partiledare och partiet fick 40,7 procent. De tre senaste valen har partiet fått 35,2, 29,0 och senast 30,4 procent. Samtliga dessa val har skett då personer som ansetts stå till höger i partiet varit ledare.

Värt att notera är att sist Labour vann regeringsmakten, i valet 2005, hade man ändå ett markant lägre valresultat än dagens. Detta är anmärkningsvärt i ett parti vars ledare fått utstå en sällan skådad smutskastningskampanj, både inifrån och utifrån partiet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Medias rapportering har mestadels handlat om konservativa partiets otroliga övertag i opinionsmätningarna och om hur Corbyns ledarskap redan är dödsdömt. Ändå befinner vi oss idag i ett läge där skillnaden mellan Tories och Labour kokat ner i cirka två procentenheter. Hade Storbritannien tillämpat ett proportionellt valsystem likt Sveriges skulle läget sett ännu ljusare ut.

Corbyn och den rörelse han blivit frontfigur representerar i mångt och mycket det som socialdemokratin behöver i Europa. Var han än visat sig och talat har folk slutit upp i skaror som inget annat modernt parti åstadkommit i Storbritannien. Ända sedan han valdes har både unga och gamla gått med i rörelsen.

Sedan dag ett har han räknats ut av de flesta opinionsbildare och debattörer. Han har ansetts tillhöra den yttersta vänstern i partiet och har betecknats som extrem. Han vann partiledarvalet till mångas förvåning 2015 med stabila 59,5 procent.

Året därefter när det stod klart att Brexit-sidan vann i folkomröstningen om EU inledde stora delar av Labours parlamentsledamöter ett kuppförsök där man försökte tvinga bort den medlemsvalda partiledaren.

Pressen var enorm på att Corbyn skulle avgå – men han vann återigen ett partiledarval. Nu med förstärkt majoritet; 61,9 procent! Partihögerns kuppförsök misslyckades fatalt och Jeremy Corbyn kunde sitta kvar, trots att 130.000 nyregistrerade Labouranhängare som förmodligen skulle stöttat Corbyn exkluderades från att rösta.

Delar av socialdemokratin i Europa har försökt misskreditera rörelsen genom att exempelvis hävda att Corbynanhängarna är trotskister. I verkligheten är de nya socialdemokrater som nyligen gått med helt vanliga människor som tilltalas av den socialdemokratiska jämlikhetspolitik Corbyn propagerar för. Att återförstatliga järnvägen och göra universiteten avgiftsfria är inte alls någon extrem politik för en arbetarklass som varje dag drabbas av Storbritanniens havererade privata järnvägssystem eller som exkluderas ur högre utbildning.

I dags dato har Labour 517.000 medlemmar vilket gör det till största parti i Europa och förmodligen världens största socialdemokratiska parti. Det är inget dåligt argument för Socialdemokraterna här i Sverige som minskat i medlemstal mer eller mindre konstant sedan 1990-talets början. Borde inte S åtminstone kolla åt Labours håll istället för att blunda för Corbyn?

Det blir förmodligen ingen Labourregering 2017. Men Jeremy Corbyn har motbevisat alla olycksprofeter som med oerhörd säkerhet konstaterat att Labour aldrig skulle kunna vinna ett val med en socialist vid rodret.

Det bör vara dags att ta farväl till tredje vägen och tron på att väljare inte gillar socialism. Blairstrategin om en kapitalism med ett mänskligt ansikte har uppenbarligen inte lyckats locka tillräckligt med väljare de sista tio åren.

Socialdemokratin är i desperat behov av fler Corbyns över hela Europa. En politik som kan entusiasmera stora grupper, organisera arbetarklassen och öka medlemstalen. Det är när skillnaden mellan höger och vänster blir synliggjorda som det finns chans att bygga ett socialistiskt alternativ.

Socialismen byggs inte av en personvurm, utan av en stark rörelse som kan övertyga människor att gå med och engagera sig. Människor måste uppfatta ett högre värde i att vara partimedlem. Därför säger vi idag farväl till tredje vägen och farväl till idén om kapitalism med ett mänskligt ansikte. New Labour har gjort sitt – nu välkomnar vi Red Labour.