Debatt: Låt inte frihet bli en vit angelägenhet

Den 22 januari 2022 samlades demonstranter återigen på Sergels Torg för att protestera mot restriktionerna under pandemin, nu på temat ”för ett fritt Sverige utan vaccinpass”. Just frihetstemat har varit genomgående för de brokiga grupper som under pandemin enats mot restriktioner, vaccinationer och vaccinpass i länder som Tyskland, Nederländerna och Sverige. 

I den amerikanska kontexten har frihet varit ett tydligt och uttalat nyckelbegrepp i motståndet mot restriktionerna under pandemin. Referensen till frihet kan här härledas till den historiska kopplingen mellan frihet och vithet, som går långt tillbaka i det amerikanska samhället, i förhållande till det transatlantiska slaveriet och de fria vita slavägarna. 

Redan i den första amerikanska folkräkningen 1790 var frihet en central variabel, delvis separerad från kön och ras. Men under det tidiga 1900-talet kom frihet och vithet i princip att bli helt överlappande i den amerikanska logiken. Vita arbetare valde, enligt historikern David Roediger, friheten som vitheten förde med sig, framför att göra gemensam sak med nyligen frigivna svarta arbetare som allierade i klasskampen. Vitheten utgjorde den psykologiska belöning som kompenserade den vita arbetarklassens usla arbetsvillkor. På så sätt förenades de vita arbetarna med den vita medel- och överklassen kring idén om vit överlägsenhet och i förlängningen om den amerikanska vitheten. 

I de, främst republikanska, proteströrelser som demonstrerar mot restriktioner i USA idag, noteras också en talande överlappning mellan anti-munskyddsrörelsen och anti-rasforskning. Såväl munskyddet som den kritiska ras- och vithetsforskningen framstår som ett hot mot den vita individuella friheten – för det är ju i slutändan ett vitt privilegium att vara just en individ, och inte tillhöra en tillskriven grupptillhörighet. 

I Sverige har vi förvisso ingen öppen anti-munskyddsrörelse (eftersom ”vi” inte använder munskydd). Däremot har icke-vita och utländska turister vittnat om sprängkraften i tygstycket via ett spektrum av rasistiska påhopp mot i synnerhet asiater, till en allmän främlingskänsla bland det fåtal turister och spridda individer som har burit munskydd i det offentliga rummet. 

Men frihetsbegreppet har som sagt likväl stått i centrum även här för den ”konspirituella”, och i högsta grad vita, rörelsen, som vunnit ny mark under pandemiåret. Rörelsen tog form under den så kallade tusenmannamarschen i Stockholm den 6 mars i fjol och följande demonstrationer i de tre storstäderna organiserades av nätverken Frihet Sverige i samarbete med World Freedom Alliance, som, enligt hemsidan, förenar individer och grupper i Sverige, Finland, Nederländerna, Tyskland, Irland. Samtliga länder med vita majoritetsbefolkningar.  

I USA har protesterna gett upphov till mer våldsamma upplopp så som när en paramilitärgrupp på ytterhögerkanten föresatte sig att iscensätta ett kidnappningsförsök av Michigans guvernör Gretchen Witmer som svar på hennes frihetsinskränkningar under sommaren 2020 för medborgarna i delstaten. I Tyskland avslöjade och förhindrade polisen ett liknande försök mot en delstatspolitiker. Frihet Sverige beskriver sig även dem som en armé – i kriget mot en oklar motståndare. 

Forskaren Andreas Önnerfors har jämfört den politiska hemvisten bland demonstranterna med en hästsko, där yttervänstern och ytterhögern sammanstrålar, de senare med kopplingar till Sverigedemokraterna (som i ett initialt skede dock förespråkade användning av munskydd), Allians för Sverige liksom andra högerextrema grupperingar. I försvaret av friheten står således (den vita) yttervänstern och (den vita) ytterhögern i allt väsentligt på samma sida. 

Intressant nog kan den individuella friheten sägas ha präglat Sveriges hållning till pandemin som helhet. Till skillnad från de flesta andra länder har ansvaret och implementeringen av smittskyddsåtgärder förskjutits från politiker och ”experter” till individen, i en tankegång som i stora drag kan sammanfattas som individens uppgift att ”skydda sig själv och andra”. Och det har i huvudsak funnits politisk konsensus kring den uppmaningen, från vänster till höger. 

Några debattörer har snuddat vid frågan om varför den svenska vänstern skiljer sig i så många avseenden från övriga vänstersinnade i världen. Medan Demokrater i USA ser det som en politisk och solidarisk självklarhet att bära munskydd (och Bernie Sanders kämpar för att göra N-95 munskydd gratis för alla) har det varit en snudd på tabubelagd fråga i den svenska debatten om råd och restriktioner, efter Anders Tegnells öppna kritik mot munskydd. 

Markus Balázs Göransson frågar sig i tidskriften Kvartal hur det kom sig att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna så bergfast värnade om frihet och individuellt ansvar, sida vid sida med Trumptrogna Republikaner och den brasilianska presidenten Jair Bolsonaros anhängare, trots att partierna i andra sammanhang värnar principen om att det offentliga bör kompensera för ojämlika maktrelationer och skydda de mest utsatta och svagaste i samhället.

Vitheten som en förenande kraft mellan vänstern och högern har däremot inte uppmärksammats nämnvärt i den svenska debatten. I USA däremot, konstaterar den amerikanska forskaren Shannon Sullivan krasst att en majoritet av den vita befolkningen slutade att följa restriktionerna när de förstod att det främst var icke-vita minoriteter som blev sjuka och dog. 

Också i Sverige har människor med utomeuropeisk bakgrund varit kraftigt överrepresenterade i statistiken av döda och svårt sjuka. När det uppmärksammades att svensksomalier i Järva drabbades hårt i början av pandemin blev råden fortsatt att hålla avstånd och arbeta hemifrån. 

Överrepresentationen av utomeuropéer gäller i nuläget tyvärr även ovaccinerade. Till skillnad från i USA, där svarta och latinos i stället har uppnått en högre vaccinationsgrad än vita, så har det svenska samhället inte lyckats nå minoritetsgrupperna. Huruvida denna skevhet, vid sidan av kultur, tro, allmän skepticism och språkförbistringar, kan kopplas till det faktum att de allmänna rekommendationerna i pandemins begynnelse i allt väsentligt riktades mot kontorsanställda, skidturister, påskfirare på landstället är svårt att svara på. Men det framstår likväl som ett problem att ta på allvar nu när människor med utomeuropeisk bakgrund avstår vaccinet. 

Samtalet om pandemin i Sverige har, i bred bemärkelse, främst förts mellan olika majoritetssvenskar. Då vithet och frihet är så tätt sammanlänkade, förblev diskussionen en intern vit angelägenhet. Vare sig minoritetssvenskar i utsatta områden eller utlänningar bosatta i Sverige – som i vissa fall lämnat landet i en tyst etisk protest – har varit en del av samtalet kring den svenska strategin. Och de syns inte heller till i protesterna för frihet mot restriktioner. Det svenska samtalet har i huvudsak varit en ojämn debatt mellan Tegnell-anhängare och kritiker av Folkhälsomyndigheten. Inget fel med det. Men för att på djupet kunna förstå den svenska strategin och de eskalerande skillnaderna mellan vita majoritetssvenskar och svenskar med utomeuropeisk bakgrund i förhållande till svår sjukdom, död och nu vaccinationsgrad hade det varit önskvärt att ha ett inkluderande samtal redan från början. Kanske hade en förskjutning från individens frihet till samhällsansvar visat sig vara både mer solidarisk och effektiv?