Debatt: Kvinnors rättigheter är inte förhandlingsbara

Idag är det den internationella aborträttsdagen. I år är den 28 september om möjligt en extra viktig aktionsdag; i europeiska demokratier vädrar konservativa krafter morgonluft och flera amerikanska delstater har, efter ett historiskt beslut i landets högsta domstol, förbjudit eller kraftigt begränsat rätten till abort. Världen över kämpar kvinnor för rätten till sina egna kroppar. På vissa håll, som i till exempel Argentina och Colombia, går kampen framåt. På andra, snarare årtionden bakåt. 

I Polen, ett land i vårt absoluta närområde, är abort bara tillåtet om graviditeten är resultat av våldtäkt, incest eller är absolut risk för moderns liv. I Polen tvingas nu pediatriker, gynekologer och obstetriker till patientosäkra och direkt livshotande medicinska beslut när de från politiskt håll pådyvlas yrkesetiskt vidriga begränsningar. I Italien står det klart att Giorgia Meloni och hennes Fratelli di Italia (Italienska bröder) vunnit valet. Ytterligare ett högerextremt parti med rötter i neo-fascismen. Meloni försäkrar att hon vill behålla italiensk abortlagstiftning, som tillåter abort men ger läkare möjlighet att vägra utföra dem. 

I Sverige ser situationen lyckligtvis annorlunda ut. Svensk abortlagstiftning är något att vara stolt över. I vårt land får kvinnor och flickor bestämma över sina egna kroppar utan att stigmatiseras för sina val. Här har kvinnor och flickor rätt att utföra säkra aborter och riskerar därmed inte att dö av farliga ingrepp. Detta får aldrig tas för givet. Aborträtten är inte grundlagsskyddad och därmed krävs endast en enda riksdagsomröstning med majoritet för att kunna inskränka på den. 

Sedan den 11 september har vi den mest högerkonservativa riksdagen i modern tid. Den högerkonservativa majoritetens första gärning var att i måndags välja den kända abortmotståndaren Julia Kronlid (SD) till andre vice talman. Julia Kronlid har lagt över 50 abortkritiska motioner och däribland propagerat för så kallad samvetsfrihet, att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra aborter. Julia Kronlid är en politiker som febrilt motarbetat svensk abortlagstiftning i dess nuvarande form. Mot bakgrund av detta är det en synnerligen olämplig representant för Sveriges riksdag som Moderaterna, Kristdemokraterna och, kanske mest iögonenfallande, Liberalerna valt att tillsätta. Även om dessa partier försäkrar att de står upp för svensk abortlagstiftning skickar de inte helt oproblematiska signaler till Sveriges kvinnor. Motståndet mot politiska krafter som vill begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar bör vara totalt.

Lika självklart som att svenska politiker bör stå upp för aborträtten på hemmaplan, lika självklart bör Sverige fortsatt vara ledande i arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR) internationellt. Nyligen har utrikesdepartementet presenterat en strategi på området och tillför än mer resurser för SRHR-arbete i Afrika. I förevarande budgetförhandlingar mellan högerpartierna är just biståndet ett utgiftsområde som spås strypas. Det återstår att se vad resultatet blir av de förhandlingarna. För oss är kvinnors rättigheter inte förhandlingsbara.