Debatt: Kvinnors historia måste få ta plats

I Stockholm tas nu ytterligare steg för att öppna ett Kvinnohistoriskt museum. Samtidigt har flera politiska partier i Umeå gett Sverigedemokraterna ett visst stöd genom att med en SD-motion som utgångspunkt föreslå att Umeås kvinnohistoriska museum flyttas och blir en del av länsmuseet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Att det så snabbt är kvinnors och flickors berättelser som det ska sparas in pengar på när politiken tvingas prioritera visar med all tydlighet att det behövs mer utrymme för kvinnors historia i Sverige – inte mindre.

Samtidigt som Sverige firar yttrandefrihetsåret försöker Sverigedemokraterna i Umeå angripa Sveriges första och hittills enda museum för kvinno- och hbtq-rörelsens historia. Det är inte oväntat från ett parti med nazistiska rötter och en obefintlig kulturpolitik och lyckligtvis blev förslaget om nedläggning nedröstat. Men att flera företrädare för andra partier hakar på idén att spara på bekostnad av kvinnors yttrandefrihet genom att flytta bort museet från de egna lokalerna är ett tecken på kvarlevor av en patriarkal syn på kulturpolitik.

Debatten om nedläggning av Sveriges första och enda Kvinnohistoriska museum är ett tydligt hot mot yttrandefriheten. För oss i Vänsterpartiet är det oacceptabelt att så snart ekonomin är pressad är det kvinnors och tjejers yttrandefrihet som ska vara i fokus för besparingsåtgärder. Museer ska spegla hela sin befolkning och dess historia. Kvinnors historia är alltför ofta bortglömd.

Kvinnohistoriska museet i Umeå har, bara genom att det finns, blivit en inspirationskälla för feminister både i Sverige och utomlands. Detta då museet enligt sin egen hemsida "helt fokuserar på kvinnors historia ur ett könsmaktsperspektiv och har frågor om kön, makt, historia och identitet som genomgående teman". Museet spelar en viktig roll för yttrandefriheten genom att bryta den tystnad som vävts kring kvinnor i historien. Det kompletterar och bjuder på motstånd mot en traditionell historieskrivning och berättar om det förflutna där kvinnors plats är given.

I Stockholm kan alla skolbarn besöka Nobelmuseet, Vasamuseet, Sjöhistoriska museet, Armémuseet, Snus- och tändsticksmuseet, till och med Spritmuseet men fortfarande saknas ett museum för kvinnokampens historia. De flesta gator och allmänna platser i Stockholm är som på de flesta platser i Sverige döpta efter män och det finns få minnesmärken och litterära skyltar över historiska kvinnor. Det är något vi vill ändra på.

Sedan den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm där Vänsterpartiet ingår vann valet 2014 har vi utrett förutsättningarna för att öppna ett Kvinnohistoriskt museum. Nu tar vi ett ytterligare ett steg och påbörjar, i samråd med kvinnoorganisationer, planeringen för ett kvinnohistoriskt museum och kulturcentrum som en fysisk plats för debatt om kvinnorörelsers historia och dess aktualitet.

Kvinnors röster och kamp har länge osynliggjorts genom historien. Därför behövs fler kvinnohistoriska museer i Sverige, inte färre!