Debatt: Klimatet rättfärdigar inte ny kärnkraft

Hur kan klimatförändringarna stoppas? Hur kan den fossila energin i tid fasas ut?

I takt med att dessa ödesfrågor får rättmätig plats i det offentliga samtalet så hörs allt fler, främst liberala skribenter och vindkänsliga politiker, ropa: ”Kärnkraft! Bygg mer kärnkraft – för klimatets skull!”

Men kärnkraftsförespråkarna bär skygglappar, ofta ideologiskt färgade, och kan därför inte se det uppenbara: Kärnkraften är överspelad!

Att förnybara energin idag ger den lönsammaste nyproduktionen av el, det har energijättarna Fortum och Vattenfall sedan länge insett, och Tomas Kåberger, bland annat energiprofessor vid Chalmers, skrev nyligen i Dagens Industri en artikel med rubriken ”Kärnkraften är inte konkurrenskraftig”.

Lars J Nilsson, professor vid Lunds Universitet, är även han tydlig: ”Det vi ser är att kärnkraften inte överlever på en konkurrensutsatt elmarknad. Ny kärnkraft är helt enkelt för dyr för att kunna konkurrera mot exempelvis snabbväxande sol- och vindkraftsteknik.”

Magasinet World Finance publicerade i oktober 2018 en omfångsrik artikel om världens energiförsörjning, med rubriken: ”Nuclear power continues its decline as renewable alternatives steam ahead.” Texten avslutades: ”With the cost of renewable and battery technologies expected to continue falling, wind and solar power appear to be the next golden opportunity.”

Listan över kunniga energiforskare och internationella energiaktörer som, gång på gång, visar att det vid nyproduktion är mest lönsamt att investera i förnybar energi, den kan göras lång. Men var finns de seriösa aktörer inom energisektorn som med någon form av trovärdighet kan visa att det är mest kostnadseffektivt att bygga ny kärnkraft?

De energiekonomiska drivkrafterna för ny kärnkraft är obefintliga, och som Tomas Kåberger uttrycker det: ”En av de stora fördelarna med denna utveckling är att nu vet man, att alla som bygger nya kärnkraftverk, de gör det av något annat skäl än för att få billig el.”

Det krävs därför ingen större fantasi för att inse att det var just ”något annat skäl” som motiverade Ryssland att, via helstatliga kärnenergi- och kärnvapenkoncernen Rosatom, gå in som största enskilda ägare i företaget Fennovoima, för att bygga, äga och driva anläggningen Hanhikivi 1 i finska Pyhäjoki, mindre än 15 mil från svenska Bottenvikskusten.

”Något annat skäl”, kan det stavas ”fortsatt utveckling av den för kärnvapenförsörjningen så avgörande kärnteknologin”? Eller kanske ”geopolitisk strategi”? Eller ”underrättelseverksamhet”?

Rysslands stora engagemang i Fennovoima blir utifrån ovanstående resonemang logiskt; ekonomiskt oförsvarligt, miljö- och säkerhetsmässigt vansinnigt, men ur ett enögt ryskt perspektiv – helt logisk.

Men utifrån vilken logik argumenterar kärnkraftsivrarna?! När det idag står klart att den förnybara energin är mest lönsam, vilka aktörer tänker de då – förutom ett antal kärnvapennationer – ska investera stora summor i nyproduktion av dyr kärnkraft?

IPCC:s senaste klimatrapport underströk att utfasningen av den fossila energin måste ske mycket snabbt! Att slösa bort värdefull tid på segdragen, mångårig kärnkraftsutbyggnad, när den billiga, förnybara energitekniken har så mycket kortare ledtider, från planering till elleverans - det vore att gå in i en kostsam och tidsslukande återvändsgränd.

”Pengar” och ”tid”  –  två helt centrala begrepp i klimatomställningen, och de skjuter grundskott mot kärnkraften.