Debatt: Kan klimataktivister få en neutral rättegång?

De förändringar som krävs i samhället, nationellt och globalt, kommer att kosta enorma summor. Förändringarna kommer att innebära omställning i vår livsstil på individnivå. Många aktiviteter som idag förknippas med framgång och lycka är dessvärre klimat­skadliga. Speciellt i västvärlden mäts lycka och framgång i konsumtion och flygresor, än så länge, men de ­extremrika nöjer sig inte där utan börjar titta ut i rymden, rymd­charter.

Statistik och forskning är ­entydig, en hög inkomst är synonymt med ett högt klimatavtryck. Sannolikt är det så att de välutbildade, exempelvis de jurister och höga ämbetspersoner som ska döma oss är en del av de personer som behöver ställa om sin livsstil och omvärdera sin syn på framgång och lycka.

Är det då möjligt att en klimataktivist som ställer krav på omställning genom att utöva fredlig civil olydnad, får en rättvis prövning i en svensk domstol?

Kanske är det så att just mitt ärende är det sista innan en av ämbetspersonerna tar sin stora suv till flygplatsen för att återhämta sig i Thailand. Förutom att resan till Thailand förbrukar dubbelt så mycket som den av FN beräknade personliga koldioxidförbrukningen per år, så är den också kraftigt subventionerad med skattemedel.

I rättegångsbalken 4:13 kan man läsa att ”om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”. Kan man med gott samvete säga att Sveriges domstolar är neutrala i klimatfrågan? Eller finns det personliga särintressen som kan påverka utfallet i en dom? Kan en klimataktivist bedömas neutralt för sin gärning? Eller föreligger det jäv?

Ur Domarförbundets skrift ”God domarsed -om etik och ansvarstagande” kan man läsa:

”Med subjektiv opartiskhet avses att varje domare rent faktiskt ska döma opartiskt mellan parterna, dvs. en domare får inte ha haft en personlig övertygelse eller ha handlat på ett sätt som inneburit att hans eller hennes opartiskhet kan ifrågasättas.”

I samma skrift kan man läsa en argumentation kring ”jävskarantän”, visserligen kopplat till olika former av personliga relationer, men låt oss översätta det till klimatfrågan, bör en domare ha en jävskarantän mellan en flygresa och en rättegång med klimataktivsiter? Är det ens lämpligt att delta i en rättegång om domaren har en bokade flygresa eller aktier i ett bolag inom den fossila industrin?

Vidare kan man spekulera i hur opartiskt Auroramålet kommer att behandlas, kan en jurist med karriärsambitioner döma regeringen? Kan en sådan person i framtiden bli justitieminister eller är framtida broar brända? Kanske bör man överväga att använda ett medborgarråd för att hantera Aurorastämningen, för att på så vis säkerställa en rättvis prövning. Kanske behöver Sverige och världen omvärdera det befintliga rättsväsendet i förhållande till klimatkrisen, dagens regelverk är inte anpassade för den stora utmaning vi står inför.

Med tanke på att de styrande också är bland de med högst klimatavtryck, så saknas drivkraften till en omställning som innebär ett ”sämre” liv till förmån för människor som man troligen aldrig kommer att träffa, själva essensen i klimaträttvisa. Emil i Lönneberga och Robin Hood tog från de rika och gav till de fattiga, kommer världens ledare att ta från sig själva och ge till de drabbade? Klimatomställningen har genom lobbyism motverkats och förhalats av inte minst den fossila industrin. De har vetat i årtionden att det medför negativa konsekvenser för vår planet att elda bränslen, men i stället för att avveckla industrin så har de använt kunskapen till att bygga anläggningar som står pall mot de klimatrelaterade extremväder som de själva skapat i sin iver att öka sina vinster.

Den fossila industrin har likt en äkta hussvamp växt in i det moderna samhällets fundament, allt från storbanken till vårt småsparande och pensionspengar är infekterade, därmed är sannolikheten hög att en välutbildad jurist kommer att få negativa konsekvenser privat om förändringen som klimataktivister strävar efter blir verklighet.

Även åklagarens samvete kan få sig en törn av klimataktivisters budskap och det ligger i ämbetets möjligheter att tysta klimataktivister genom allt högre påföljder, inte skjuta budbäraren, men kanske tysta. En trend vi redan kan se för klimataktioner som tidigare inte ens fick rättsliga påföljder, dessutom blir ”ohörsamhet” allt oftare ”sabotage” med allt vad det innebär.

Trenden med högre åtalspunkter är helt i strid med vad FN uttrycker i sin specialutredning A/76/222, där de manar till att fria snarare än att fälla ­klimat­aktivister som använder sig av fredlig civil olydnad. Sverige går alltså i motsatt riktning mot FN.

Troligen kan inget av detta inte formellt ses som jäv, men debatten bör föras för att säkerställa att vi alla står lika inför lagen. Det är rimligt att resonera kring termen ”delikatessjäv”, för nog befinner vi oss i en delikat situation, där klimataktivister kan ses som ett hot mot den enskildes personliga välstånd. En samvetsfråga.