Debatt: Jordbruket måste bli planetvårdande

FN har utsett år 2015 till jordens år. Och att vi behöver ta hand om jorden råder det ingen tvekan om. Det gäller såväl planeten som helhet som den brukade jorden.

Ett stort problem är att jordbruksmarker eroderar och rinner ut i havet. Erosionen varierar på olika ställen på jordklotet, men forskare uppskattar att den är 10-40 gånger större än nybildningen av jord och ett mycket allvarligare hot än sinande oljeresurser.

Det konventionella industriella jordbruket har också andra miljöproblem. I Sverige kommer nästan hälften av de antropogena av de övergödande utsläppen från jordbruket. Giftrester från bekämpningsmedel finns i mat, mark och vatten – vilket bidrar till att den biologiska mångfalden minskar. Utsläppen av växthusgaser från svensk livsmedelshantering har stagnerat vid drygt 25 procent av våra totala utsläpp. Detta från en näringsgren som, rätt skött, har möjligheter att ta upp koldioxid ur luften och binda så mycket kol i mark och växter att det överstiger näringens utsläpp av växthusgaser.

Det är med andra ord hög tid att skapa ett planetvårdande jordbruk. Det innebär också att jämställa planetvård med annan vård och låta det kosta skattepengar. En frisk jord att odla är grunden för mänsklig civilisation. Gör man ett bra arbete kommer man att även spara in pengarna på dyr klimatanpassning.

Det planetvårdande jordbruket är ekologiskt och giftfritt. Det planeras enligt permakulturens principer med mycket perenna växter, där de högre och tåligare växterna skyddar de lägre och känsligare och där även skogen brukas. Plöjning undviks och minsta möjliga bearbetning sker inför sådd. På så vis skapas en jord rik på maskar och mikroorganismer – en lucker jord som binder kol och kan hålla mycket vatten, vilket förhindrar både översvämning och uttorkande. Vi fortsätter att så fånggrödor på öppen jord samtidigt som våtmarker och skyddszoner anläggs. Och en klimatsmart hållning av betesdjur utvecklas. Dessa olika exempel på brukningssätt behöver utvecklas vidare i samarbete mellan forskare och aktiva brukare, samtidigt som de inlemmas i utbildningarna inom jordbruk och trädgårdsnäringar.

Därtill behövs kampanjer för att påverka våra kostvanor och vår hantering av mat. Matsvinn kan minskas rejält och vi kan äta mycket mer vegetariskt. En bra väg att gå är att göra skolmaten närproducerad, mer vegetarisk och så klimatsmart och giftfri som möjligt.

Regeringen har nu en unik chans att bryta ett traditionellt mönster genom att satsa på en av de viktigaste framtidsfrågorna – ett verkligt hållbart jordbruk.