Debatt: Johan Forssell, du gör bort dig med adhd-tester

”Adhd-testa barn i förorten” skriker okunskap. Enbart titeln säger mycket om Moderaternas fördomar mot både barn från segregerade områden, men även mot personer med adhd-diagnos. Ett barn väljer inte vilken värld den ska födas in i, heller inte vilka ekonomiska förutsättningar och biologiska förutsättningar den kommer att få.

Det är dags att fingret vänds bort från barnen, för att riktas mot er makthavare istället. Det är ni som bestämmer och ansvarar för de strukturer som påverkar människors livsval, inte femåringar som knappt har börjat skolan.

Det må vara sant att det finns korrelationer mellan fängelsedömda och en adhd-diagnos, men det finns en fråga gällande vilka brott som är överrepresenterade bland brottslingar som är diagnostiserade med adhd. Det brott som ofta förekommer i diskussioner kring kriminalitet kopplat till adhd är drogmissbruk. Det är mycket vanligare för personer med adhd att utveckla ett missbruk för preparat jämfört med jämnåriga utan diagnosen. I sin tur kan vissa andra brott begås som resultat av drogmissbruket. Det förebyggande arbetet mot droganvändandet bland adhd-diagnostiserade kan inte endast lösas genom medicinering. För missbruk och kriminalitet uppstår inte utifrån en diagnos och det går inte heller att förutse vilket barn som kommer att hamna i ett missbruk eller bland kriminalitet i framtiden.

Skolan har en enormt viktig roll i vilka förutsättningar personer med en funktionsnedsättning har för att lyckas. Kritik har tidigare riktats mot svenska skolan eftersom det ställs högre krav på att få ett högt betyg. Dessa krav tar inte hänsyn till barnens individuella behov och utveckling, vilket har resulterat i att fler barn söker sig till bup och diagnostiseras med autism eller adhd. Känslan av att misslyckas spär på utanförskapet.

Att se sina klasskamrater kamma hem de höga betygen men att själv behöva kämpa för att ens få godkänt i ett ämne höjer inte självförtroendet eller framtidshoppet. Gängen är snabba med att fånga upp de barn som inte lyckas i skolan och erbjuder ett enkelt alternativ till att tjäna pengar, som dessutom får barnen att känna sig inkluderade och duktiga på något. Skolan måste få ett nytt system som har större inkludering och hänsyn till elevernas individuella behov. Som det ser ut idag är systemet inte hållbart för att skapa en jämlik framtid för alla unga och kan istället vara en bidragande faktor till gängkriminalitet.

Ingen ska, från så tidig ålder som fem år, behöva växa upp med tankesättet att ”jag kan inte vara något annat än kriminell för jag har adhd”. Detta kommer att bli en av konsekvenserna då barnen inte kommer att behandlas och värderas lika med resterande jämnåriga. Det är dessutom viktigt att belysa att adhd varierar väldigt mycket från person till person och det går inte att dra alla med diagnosen över en kam. Det bör Moderaterna, som förespråkar individualism, värdera högre.

Logiken i resonemanget att utreda diagnos efter postort är extremt irrationellt. Med motsvarande logik skulle vi kunna resonera att alla välbeställda områden bör undersökas för psykopati för att förebygga ekobrott och maktmissbruk. Men även Johan Forssell (M) bör förstå att det inte endast är oempatiska personer som kan begå ekobrott. Utan det kan ske i olika grupper och av flera olika anledningar. Vi menar därmed inte att satsningar på ökad tillgänglighet för psykiatrin att kunna utreda unga är något dåligt, tvärtom. Det som är problematiskt med förslaget är syftet att utreda barn för att minska kriminalitet med postort som utgångspunkt för målgruppen. Barn och ungdomspsykiatrin måste bli bättre för alla barns skull oavsett samhällsklass.

Så låt oss prata om segregation och utanförskap istället. För utanförskapet, till skillnad från själva adhd-diagnosen, har en enormt stark koppling till kriminalitet. Istället för att sätta en titel och rama in personer, är det bättre att öka resurser för psykiatrin, socialtjänsten, skolan och fritiden.

Ta ansvar för att vägleda barn­en rätt.