Debatt: Jag blir inte trygg av att kriga för Nato

En vän ringde mig idag med rösten fylld av rädsla och oro. Hon hade sett nyheten om att Socialdemokraterna skulle komma med ett besked om de ställer sig för eller emot ett svenskt Nato-medlemskap. Jag känner samma rädsla själv, rädsla för att de ska meddela att de ställer sig för det. 

Att vi som land kan svänga så fort i en så stor politisk fråga, utan att tänka på de långtidseffekter som kan komma av att Sverige blir medlem i en krigspakt, skrämmer även mig.

Ett Nato-medlemskap innebär inte bara att vi får hjälp om Sverige blir anfallet, det betyder även att vi behöver stötta andra Nato-länder i deras krig. Natos artikel 5 säger att ett angrepp på ett land är ett angrepp på alla. 

Jag känner mig inte trygg av att behöva rycka ut och ställa upp i andra länders krig, speciellt inte när länder som USA har en historia av att vara väldigt frikostiga med vad de klassar som ett anfall.

Det här är ännu ett beslut som fattas av vuxna människor som vi barn och unga kommer behöva betala dyrt för. Det är inte ni 40-plussare som kommer behöva skickas som soldater till nästa Afghanistankrig. Det är jag, mina vänner, vi unga som kommer tvingas göra det. 

Precis som att det inte är vi unga som förstört klimatet, så blir det ändå vi som kommer behöva betala för det. 

Jag är så trött på att stora, drastiska politiska beslut kan fattas när det kommer till det här, men inte när det kommer till klimatet. 

Jag är så trött på att behöva stå upp och säga ifrån mot politiska beslut som fattas över huvudet på mig. 

Jag och mina vänner har aldrig ens fått rösta, men vi har stått och skrikit på gator och torg, vädjat till de som har förmågan att påverka, utav ångest och rädsla för vår framtid. 

Hur fan kan ni inte se oss?

Hur blir vi tryggare av ett Nat­o-medlemskap? Hur blir vi tryggare av att när som helst riskera att behöva skicka iväg folk att strida i ett annat land om saker som inte ens rör oss? Hur blir vi tryggare av att lägga vår framtid i händerna på USA? 

Jag känner mig tryggare ­hemma i Sverige än jag skulle göra i ett främmande land, ­beväpnad på ett slagfält.

Så jag vädjar till alla politiker, alla riksdagsledamöter, ni som i slutändan fattar det här beslutet. Tänk inte bara på hur det skulle påverka oss idag, tänk på hur det kommer att påverka oss, oss unga, i framtiden. Tänk på alla de som kan behöva sätta livet till i ett krig utomlands. Vi kanske inte får ­rösta på er i ett riksdagsval, men våra liv spelar fortfarande roll.