Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Israel gör sig skyldigt till både en massaker och etnisk rensning

Bild: Bild: Khalil Hamra/TT

Dagens ETC.

Vad är det som gör att så många verkar lyckas blunda för de tyd­ligaste av siffror och de vidrigaste av bilder? undrar Josefin Iziamo.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

När jag var tolv läste jag ”Anne Franks dagbok”. Jag blev på djupet förändrad. Jag såg ”Schindler’s list” på bio och läste fler böcker. När jag var 14 gick jag med i Ung vänster och vi åkte på studieresa till Östberlin, träffade överlevande och besökte Bergen-Belsen. Jag såg skorna och tvålarna och lampor gjorda av människohud, andades in den kvarlämnade stilla luften efter de plågades andetag. Jag läste fler böcker. Jag gick på föredrag.

Våren 2003 reste jag för första gången till Israel. Jag arbetade som fredsaktivist på Västbanken och besökte en teatergrupp i Gaza. Jag träffade både palestinier och israeler och förde ändlösa samtal om land, vatten, krig, fred, ockupation och vänskap mellan folk.
Jag såg palestinska barn bli beskjutna, lemlästade och mördade av soldater på gator. Jag bevittnade det fruktansvärda våld, förtryck och förnedring det palestinska folket dagligen utsätts för av den israeliska armén. Jag såg den enorma muren, såg olivträd dras upp med rötterna, såg vatten och land stjälas rakt framför ögonen. Jag såg hur stora vapen, pansarvagnar, militärjeepar användes mot stenkastande barn. Jag såg barn fängslas.

Jag hörde både palestinska och israeliska röster som var emot den fruktansvärda pågående etniska rensningen. Jag hörde både judar och muslimer vädja om fred och frihet och jämlikhet mellan folken.

Med detta vill jag ha sagt: Det är väldigt svårt att stå ut med att ett historiskt förtryckt och etniskt rensat folk nu förtrycker ett annat. Jag tror det är därför rapporteringen i väst ser ut som den gör, jag tror det är den kollektiva skulden som gör det så svårt att fördöma det omåttligt brutala övervåldet. Jag tror att det är därför inte ens Sverige höjer rösten och benämner saker vid dess rätta namn utan fortsätter hävda ”konflikt” och ”sammandrabbningar” som om det handlade om två jämbördiga parter.

Det måste vara det som gör att vi lyckas blunda för de tydligaste av siffror och de vidrigaste av bilder av ett fattigt folk som försöker slåss mot en av världens mest välutrustade arméer. Men skuld och skam ska inte förhindra oss från att se och tala om saker som de verkligen är. Vad Israel är i färd med är en massaker. Det är etnisk rensning och apartheid. Ingenting annat.

Jag vädjar härmed till svensk media och svenska politiker:
Våga stå upp för det palestinska folkets rättigheter.
Våga fördöma Israels agerande.
Våga fördöma det urskiljnings­lösa våldet och kalla det vid dess rätta namn.

00:00 / 00:00