Debatt: Integration – Sveriges framtid

Våra tidningars reportage och ledare är fyllda med avskräckande bilder av segregerade förorter. De handlar om de mest spektakulära och upprörande händelserna: Skjutningar, upplopp, bilbränder och rekrytering av terrorister. Mer sällan beskrivs konkreta åtgärder för att råda bot på segregationen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Att den är påtaglig kan knappast någon förneka. De insatser som gjorts för att integrera de nya svenskarna har varit otillräckliga och osystematiska. Årtionden av bristande intresse och insikt om hur Sverige förändrats har lett till problemen i de invandrartäta förorterna.

Integration innebär att skilda värderingar smälter samman. Det ställer krav på de som skall integreras: Svenskar och nyanlända. Alltså ett givande och ett tagande. Det kan ske i skolan, i boende, i arbete, i umgänge. Segregerad skolgång och boende som i Tensta, Bergsjön och Rosengård omöjliggör integration.

Arbetslösheten i Sverige är nu cirka sju procent. Men bland utrikesfödda är den mer än dubbelt så hög. Bland grupper med icke-europeisk bakgrund som till exempel somalier är den över femtio procent. 2016 registrerade arbetsförmedlingen 118 000 lågutbildade som arbetslösa. Av dem var 70 procent utlandsfödda.

Allt är dock inte negativt. Många ledarskribenter gör en stor sak av att gapet i sysselsättningsgrad mellan svensk- och utlandsfödda är så hög i Sverige – 84 respektive 68 procent. Men sysselsättningsgraden bland de utlandsfödda är dock högre än den generella i Europa (64 procent). Och nästan alla hittar till slut ett jobb om än efter en lång etableringstid.

Boendesegregationen har successivt ökat. På 1990-talet oroades vi av att 25 procent av de utrikesfödda hade hamnat i områden som Rinkeby, Bergsjön och Rosengård. Nu är de över 90 procent. I skolan, till exempel i Hjällbo i Göteborg finns inga barn med helsvensk bakgrund.

"Insikten om att Sveriges befolkning förändrats i grunden under kort tid måste påverka all samhällsplanering."

Är då segregationen fortsatt oundviklig? Om insikten om dagens läge genomsyrar våra politiker och leder till insatser är svaret nej. Men det förutsätter mycket omfattande, radikala och för många impopulära åtgärder. Det krävs långsiktiga, genomgripande förändringar av skolsystemet, institutioner och hela samhällsplaneringen. Tillfälliga projekt löser inte strukturella samhällsproblem.

Insikten om att Sveriges befolkning förändrats i grunden under kort tid måste påverka all samhällsplanering. Främst i planeringen av boenden. Ett blandat boende måste åstadkommas. Hyresrätter byggas i villaområden. Bostadsförmedling återinföras.

I skolan måste elever med olika etnisk bakgrund blandas. Det kräver en noggrann styrning och inskränker det fria skolvalet. Friskolereformen som fört med sig segregation måste upphävas. På kort sikt bör bussning ske av elever från segregerade områden till andra skolor.

"Mer resurser måste tillföras Migrationsverket så att de långa, nedsövande väntetiderna på tillstånd minimeras."

De nya etniska grupperna måste involveras i samhället genom höjt deltagande. Vi behöver få med de kunnigaste och engagerade i olika aktiviteter i fullt medvetande om att de inte väljs utifrån någon demokratisk representativitet. Introduktionen av nyanlända måste starta omedelbart och utöver SFI omfatta svensk lagstiftning och de värderingar och principer som ligger bakom den. I det arbetet får vi inte blunda för att det existerar kulturella och värderingsmässiga skillnader mellan svenskar och vissa etniska grupper. Mer resurser måste tillföras Migrationsverket så att de långa, nedsövande väntetiderna på tillstånd minimeras.

De invandrartäta områdena – de som kallas utanförskapsområden – behöver riktade stödåtgärder, till exempel mer föreningsstöd, boendeinflytande, attraktiva utbildningar. De medier, till exempel närradio och kanal 12, som sänder samhällsinformation på olika gruppers hemspråk bör ges mer resurser.

All forskning visar att försöken att skapa ”enkla” jobb inte ger nämnvärda resultat. Det utförs redan av papperslösa och nyanlända. Det är dessutom inte ett dugg framtidsinriktat. Det är ju inte där Sverige kan utvecklas och konkurrera. Det väsentliga är att ge de nyanlända utbildningar som gör dem skickade att fungera i modern produktion och tjänstesektor. Det kräver en omfattande och kvalificerad planering som ”marknaden” inte förmår skapa utan måste organiseras av staten.

Attityden till främlingar är hos en stor del av svenskarna negativ. Gamla koloniala tänkesätt lever kvar medvetet eller omedvetet. Det har inte uppmärksammats som i till exempel England och Frankrike.

Det motiverar insatser. Kunskapen om det förändrade Sverige måste prägla all utbildning. Människor måste medvetandegöras om hur djupt gamla koloniala tänkesätt påverkar oss och om den existerande diskrimineringen.

Vågar vi tro att vi själva och våra politiker förmår att förändras och ta de många tunga och ytligt sett impopulära beslut som är nödvändiga? Vad är för övrigt alternativet? Ökade klyftor. Alltmer isolerade förorter och etniska grupper – en grogrund för gängkriminalitet och extremism av alla slag.