Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Inte ett steg närmare att lösa kärnkraftens avfallsproblem

Barsebäcks kärnkraftverk vars sista reaktor stängdes av 2005.
Barsebäcks kärnkraftverk vars sista reaktor stängdes av 2005. Bild: Bild: Anders Ahlgren/SvD/TT

ETC nyhetsmagasin.

Varje gång en familj kokar middag på kärnkrafts-el produceras lika mycket plutonium som förslår att ta livet av hela familjen. Och på hundra år har vi inte kommit ett enda steg närmare en säker förvaring av avfallet. Det skriver Steingrimur Jonsson.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Den allt mer eskalerande klimatdiskussionen i västvärlden har tagit märkliga svängar. Allt från att förneka vetenskapens resultat som till exempel USA:s twittrande president, som exempelvis påstår att orsaken till de mycket omfattande skogsbränderna i Kalifornien beror på dålig skötsel av skogområdena och att man inte har krattat löv som till exempel finländare gör, till att som gamla politiker försöka vända diskussionen till något som för länge sedan ansågs utagerat.

Det är sorgligt att se och höra hur svenska Moderaterna patetiskt försöker lyfta fram kärnkraften som en lösning på den stora klimatkrisen. Visserligen är kärnkraften koldioxidneutral, men herregud! Under de snart 100 år som gått sedan vetenskapsmän utvecklade metoder för att i fredliga syften samt även till massförstörelse och dödande använda kärnkraft så har man inte kommit ett enda steg närmare tillfredsställande hantering av det enormt farliga avfallet. Moderaterna som nu lanserar kärnkraften som en lösning på klimatfrågan har helt enkelt inte tänkt på avfallsproblemen. Och Kristdemokraterna hänger på, i all sin dumhet.

En av Sveriges mest framgångsrike vetenskapsmän var professor Hannes Alfvén, som tillsammans med fransmannen Louis Néel tilldelades Nobelpriset i fysik år 1970. Alfvén var på 1950 och 1960 talen en stark anhängare av det svenska kärnkraftsprojektet. Men insåg hur farlig kärnkraften var och blev en av de starkaste motståndarna. Som Centerpartist stod han centerledaren och statsministern Torbjörn Fälldin mycket nära, inte minst kring folkomröstningen 1980, där kärnkraftsmotståndarnas linje tre leddes av centerpartisten Lennart Daléus, den linje som fick flest röster. Alfvén skulle senare lämna Centerpartiet för att gå med i det nystartade Miljöpartiet.

Alfvén beskrev kärnkraftens fara på ett enkelt sätt: ”Varje gång en familj kokar middag på kärnkrafts-el produceras lika mycket plutonium som förslår att ta livet av hela familjen.”

Det är lätt att förstå att de gamla Moderaterna har svårt att hitta en väg att attrahera unga väljare. Att de tror att kärnkraften kan vara ett lockbete visar bara hur illa ställt det är inom partiet. Och att KD hakar på visar också hur långt från jorden det partiet befinner sig. Alla kärnkraftverk i Sverige drivs med underskott. De kommersiella företagen som äger kärnkraftverken har fattat beslut att inom den närmaste tiden stänga ner enstaka reaktorer. För de går med finansiell förlust. Ändå vill högern satsa på kärnkraft! Dumt, dumt, dumt! Kanske man ska föreslå återgång till bättre tider, åtminstone för högern? Inte bara avskaffa strejkrätten och försämra anställningsskyddet, utan kanske införa på nytt statarsystemet, eller varför inte slaveriet? Det var inte så dumt när det gav sig eller hur? Inte åtminstone för dem rika.

Skämt åsido: Det är ett faktum att det tar 100 000 år att bryta ner det kärnkraftsavfall som i dag produceras. Så farligt är det. Och även Moderater och Kristdemokrater måste ha tankar om en bättre framtid än så för sina barn och barnbarn. Och Keith Richards.