Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Ingen drömmer om beroende

Bild: Chayanuphol/Shutterstock

Dagens ETC.

Såväl inom vården som hos polisen och skolan kan beroende möta okunskap, systemfel och stigmatisering. Thereze Almström (MP) på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle vill spräcka myten om frivillighet.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Många barn drömmer om att bli fotbollsproffs; några blir det. Vissa barn drömmer om att bli artister; ett par blir det. Inget barn drömmer om att bli beroende – men ändå blir många det. Inget barn drömmer om att bli beroende, men ändå blir många det. Den stigmatiserade bilden av beroendesjukdomen kostar liv, manar till tystnadskultur och skapar ett glittrande skimmer runt droger.

Idag är det den internationella dagen mot missbruk av och olaglig handel med narkotika. Sedan 1987 har FN släppt en årlig rapport om hur narkotika påverkar individer, världshandel och samhället. I takt med att kunskapen kring beroende ökar slår forskning gång på gång fast att beroende är en sjukdom. En sjukdom är inte frivillig. Ändå finns det många, inte minst myndighetspersoner, som hävdar att beroende handlar om brist på karaktär och ovilja att sluta missbruka droger. Det är den största myten om beroendesjukdomen av alla. 

Sverige ligger i topp i narkotika­relaterade dödsfall i Europa. Så har det varit under lång tid. Några menar att det beror på vår restriktiva hållning till narkotika och andra, däribland jag, hävdar att det beror på stigma, okunskap och systemfel inom de samhällsbärande institutionerna som skola, polis, socialtjänst och vården. 

Det blir tydligt när läkaren frågar varför den beroende inte vill läggas in på avgiftning, när ­ungdomspolisen hävdar att unga i förorten vill knarka eller när skolorna drar in på det drogförebyggande arbetet. 

Förra året släpptes Samsjuklighetsutredningen (SOU 2020:8). Samsjuklighet innebär att en person har flera vårdbehov samtidigt, till exempel för sitt beroende och för psykisk ohälsa – en vanlig kombination hos beroende. Rapporten listar olika hinder för att personer med samsjuklighet skall få rätt vård. Den pekar på att förebyggande och tidiga insatser är viktiga, behandling är otillräcklig och ojämlik över landet, att hälso- och sjukvård sällan behandlar beroende och psykisk ohälsa samtidigt. Men rapporten befäster också stigmat som ett viktigt skäl för att inte få rätt vård. 

Stigmatiseringen av sjukdomen är inte bara ett problem utifrån, utan även hos den beroende själv. Inom alkoholberoende är det vanligt att den beroende till exempel inte ser sig som sjuk, eftersom den har och sköter sitt arbete. Inom narkotikaberoende är det i stället sprutor som blir en markör. 

Stigmatiserande och myten om den beroendes vilja att missbruka gör att den beroende inte får vård, att anhöriga lider i onödan och att vi skapar nya generationer av barn som blir något de aldrig drömt om. 

Det är hög tid att en gång för alla spränga myten och ta död på stigmat.