Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Inför nolltaxa istället för fängelse för plankning

Bild: Foto: Thomas Harrysson AB/

ETC nyhetsmagasin.

”Plankning är inte tjuvåkning, plankning är inte ohederligt. Att sätta upp barriärer, spärrar, att bygga murar mellan områden, för att ojämlikhet och inkluderingsproblem finns, är det.”
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Nu vill Kristoffer Tamsons försöka få stopp på gratisåkandet genom ett höjt straff för plankning – nämligen upp till ett halvårs fängelse. Helt orimligt när våra fängelser redan är fulla. Gör det lagligt att åka gratis istället, skriver Loke Hagberg från Planka.nu.

Tamsons föreslår att brottet döms enligt Brottsbalken 9 kapitel § 2, vars lagstiftning innefattar ringa bedrägeri. Han vill alltså straffa resenärer som inte betalar för sig i kollektivtrafiken lika hårt som de som utför ringa misshandel och ringa barnpornografibrott.

Detta är ett djupt oseriöst förslag, våra fängelser är nästan fulla enligt kriminalvården. Det innebär en enorm kostnad ifall han vill bygga massor av fängelser där han vill att låginkomsttagare ska sitta inspärrade. Det är många som inte har råd att åka med SL, speciellt barn och äldre är utsatta – M vill inte heller ge barnen gratis SL-kort till sommaren. Nyligen har SL-priserna dessutom höjts. Att kollektivtrafiken i Stockholm inte går via nolltaxa leder exempelvis till:

– att fler blir bilister (vilket är sämre för miljön).

– att barn inte alltid kan ta sig mellan skilda föräldrar.

– att fattigpensionärer inte kan ta sig till sjukhusbesök hur som helst, eller ta sig till nära och kära.

I Blackeberg är bankomaterna borttagna exempelvis, så de måste åka till Vällingby för att ta ut pengar, vilket blir en extra avgift (om de inte har bil). Borde de som inte kan gå betala en hissavgift i höghus? Nej. Plankning är aktivism, det är deltagardemokrati, där folket får inflytande. Plankning är inte tjuvåkning, plankning är inte ohederligt. Att sätta upp barriärer, spärrar, att bygga murar mellan områden, för att ojämlikhet och inkluderingsproblem finns, är det. Mer och mer pengar läggs på att spärrar, kontroller och vakter för att motverka plankningen, men förgäves, plankningen minskar inte eftersom det finns ett behov att kunna röra sig i staden.

Det finns få offentliga verksamheter som jobbar så hårt på att förknippas med ordet ”trygghet” som SL, även om många politiker vill sprida konceptet till fler områden. Men trygghet för vem? Rapporterna om allt från klämskador i spärrarna till hetsjakt på papperslösa, rasprofilering vid biljettkontroller och ordningsvakter som brukar övervåld verkar aldrig ta slut. Varken dyrare spärrar, högre avgifter, fler övervakningskameror, fler biljettkontroller eller ökad närvaro av polis och vakter i ”utsatta områden” har gett någon positiv effekt. De borgerliga politikerna som fattar beslut om kollektivtrafiken i landstinget har noll intresse av att den ska vara det gemensamma, offentliga rum som stockholmarna är beroende av för att kunna röra sig i staden. De har tydligt visat att det är hårdare tag, förbud och kontroll som gäller.

Fri rörlighet med kollektivtrafiken bör vara en rättighet. Istället för att fängsla de som inte har råd att åka kollektivt så borde vi göra något visionärt, till exempel införa fri kollektivtrafik som i Tallinn, där hårdare tag och spärrar inte behövs.