Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Har regeringen redan glömt sina löften?

Bild: Ann Gaysorn/shutterstock

Dagens ETC.

Riksförbundet för rörelsehindrade barn & ungdomar, RBU, har under de senaste åtta åren i förtvivlan sett hur livsvillkoren för funktionsnedsatta barn och deras familjer blivit mycket sämre, bland annat den statliga assistansen och bilstödet. Samtidigt så har oppositionen ofta kritiserat den tidigare regeringen. Nu när M, KD, L och SD ska styra Sverige de närmsta fyra åren så är det verkligen dags att visa att ni står för det ni sagt.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Som förbundsordförande för RBU så vill jag nu påminna er om om vad ni lovat men också om vad som blivit sämre under de senaste åtta åren

Den statligt personliga assistansen har framför allt för barn mellan 0–14 år varit förödande. Antalet barn har med statlig personlig assistans minskat med hela 37,5 procent. Socialdemokraterna har i sina direktiv varit väldigt tydliga med att det ska sparas pengar inom assistansen och Försäkringskassan var inte sena med att dra familjer till domstol för att urholka lagen och på så vis kunna avslå ansökningar. 

Istället för att från politiskt håll se hur man kan förändra och förbättra för dessa familjer har framför allt Magdalena Andersson (S) mer än gärna påtalat det så kallade fusket inom assistansen. Ett taktiskt smart val för att flytta fokus från familjer som står utan det stöd man har rätt till. Det har till och med använts rena hittepåsiffror utan något statistiskt stöd alls. 

Under de senaste åtta åren har den politiska styrningen förändrat Försäkringskassan till en ­myndighet som inte stöttar människor i behov av stöd och hjälp utan till en myndighet som mest ifrågasätter.

Där, regeringen, har ni en uppgift som måste tas på allvar. Det måste till en tydlig politisk styrning av Försäkringskassan för att förändra deras grundinställning.

När det gäller bilstödet (ett stöd man kan få för att anpassa sin bil) så har Försäkringskassan valt att reformera stödet för att spara pengar.  Kostnaderna för bilstöd stjälper man istället över till redan utsatta familjer, kostnader som är helt orimliga. Idag blir man oftast tilldelad en bil som är stor, tung och väldigt dyr till kostnader som kan ligga på 500 000-600 000 kronor i inköp. Hiskeliga summor för vem som helst och utöver detta så beskattas de här bilarna med upp till 27 000 kronor per år de tre första åren. De drar dessutom väldigt mycket drivmedel och med dagens bränslepriser tillsammans med billån och skatter så landar man till slut på helt vansinniga månadskostnader. 

Föreställ er detta när det enda man vill är att kunna ha med sig sitt barn i bilen.

Ett tips är att ni helt enkelt tar bort malusskatten för anpassade bilar. Det har Sverige råd med, jag lovar.

Er uppgift är nu att ta tag i bilstödet. Man ska inte behöva vara i övre medelklass för att kunna köra sitt barn, eller hur?

Rättsosäkerheten i Sverige är alldeles för hög. Om du som person medvetet gör något olagligt som gör att du hamnar i en rättegång tilldelar staten dig en advokat. Samma behov har man som förälder till ett funktionsnedsatt barn, men där står du utan rättsligt stöd.

Att ett land som Sverige väljer att gå i den här riktningen är så galet, ovärdigt och bara helt fel. Jag kan lova dig som läser att alla funkisföräldrar, och jag menar verkligen alla, skulle göra allt för att inte behöva dessa stöd egentligen. 

Vi funkisföräldrar har fått fantastiska barn som ofta kräver väldigt mycket. För att familjelivet ska fungera någorlunda så finns dessa stöd. Om du tror att det är kul att ha assistans så tror du fel. Man behöver assistans för att få livet att fungera. Fungera så likt ditt liv som möjligt. 

Min son har assistans och tack vare assistansen har jag möjlighet att vara förbundsordförande för RBU. Utan den hade det aldrig fungerat. Det betyder att jag har en inkomst, assistenten har en inkomst, min familj får möjlighet att vara en familj, min funktionsnedsatta sons syskon får egen tid med sina föräldrar vilket de inte alls skulle få i samma utsträckning utan assistansen.

Det är nu dags för er att agera, för barnen, syskonen och hela familjernas skull.