Debatt: Hållbart jordbruk behöver korna

Läs också: Johan Ehrenberg: Skyll inte på Mamma Mu och Vilken klimatpåverkan har egentligen kossorna?

På klimatmötet i Paris enades man om att hålla temperaturökningen under två grader. För att uppnå detta krävs det att vi slutar använda kol, olja och gas. Det är förbränningen av fossila bränslen som är den främsta orsaken till ökningen av koldioxid i atmosfären. Vi måste ställa om till förnybara energikällor och göra samhället hållbart när det gäller transporter, byggnader, matförsörjning och konsumtion.

En hållbar matförsörjning innebär både ekologiska kretsloppsjordbruk och förändrade matvanor. I dag skickar vi ut mer koldioxid i atmosfären än vad som binds genom fotosyntesen då växterna tar upp koldioxiden och binder den som kol. Vi kan inte fortsätta att hugga ner skogarna och utarma jorden. I det konventionella jordbruket bryter man ner humuslagret på åkermarken och ersätter det med konstgödsel producerad med fossil energi. I ett ekologiskt kretsloppsjordbruk bygger man i stället upp humuslagret och lagrar på så sätt kol i marken. Humus består till ca 45 procent av kol. En omläggning till ett ekologiskt kretsloppsjordbruk med mycket vall (gräs och klöver), med baljväxternas kvävefixering i växtföljden, på gårdarna skulle innebära en betydande ökning av organiskt bundet kol i marken, vilket ökar markens bördighet samtidigt som man skapar en kolsänka.

Klimatdiskussionen handlar även om utsläpp av metan, en kraftig växthusgas, och här hävdar många att kor som rapar ut metan är ett stort klimatproblem. Problemet är inte idisslarna utan användningen av fossila bränslen. Metanet i atmosfären står enbart för 0,7–1,6 procent av växthuseffekten. Metangas bryts ner i atmosfären på cirka tolv år, och ackumuleras därför inte i atmosfären och försurar inte världshaven så som koldioxid gör.

Den största källan till metanutsläpp är inte våra idisslare – som kor, älgar, renar, antiloper och giraffer – utan olje- och gasutvinningen. Idisslarna ingår nämligen i ett kretslopp – så länge vi inte ökar mängden idisslare på jorden så bidrar dessa inte till en ökning av växthusgaser. Faktum är att metanutsläppen från nötkreatur, cirka fyra procent av våra utsläpp av växthusgaser, har halverats sedan trettiotalet, eftersom antalet kor i Sverige har minskat drastiskt. Vi behöver korna. Det är kon som har förvandlat det en gång skogsklädda Sverige till ett jordbruksland med öppna landskap och stor biologisk mångfald.

I vårt kalla klimat med kort odlingssäsong och god vattentillgång är det både smart och miljövänligt att odla gräs och klöver, som foder till våra kor. Idisslare är nämligen unika eftersom de med sina fyra magar kan tillgodogöra sig växternas cellulosa och förvandla för människan oätligt gräs och hö till ett fantastiskt livsmedel, mjölk. Av mjölken kan vi göra yoghurt, fil, grädde, smör, kvark och ost, och två tredjedelar av det svenska nötköttet kommer redan från mjölkkor.

Men framför allt ger kon oss gödsel som gör att vi kan odla våra marker ekologiskt, utan konstgödsel och gifter och utan att utarma jorden. Även vallodlingen tillför mer mullråämnen än vad som förbrukas genom markens mineralisering. Men vi ska naturligtvis inte ha fler kor än den mängd foder vi kan odla.

I ett ekologiskt kretsloppsjordbruk med både växtodling och betande djur, där man odlar vall och säd, tillämpar växtföljd, återför skörderester och gödslar markerna med kornas komposterade gödsel binds mera kol i det ökande matjordslagret än vad korna rapar ut i form av metan (mätt i koldioxidekvivalenter). I ett konventionellt jordbruk är det främst den mycket energikrävande konstgödseln och den omfattande foderimporten (sojabönor) med avskogning (regnskog i Brasilien) och markförstöring (erosion) i andra länder som leder till stora utsläpp av växthusgaser. I konventionella jordbruk har man dessutom djur på en gård och växtodling på en annan vilket gör det svårt att skapa kretslopp för gödseln med stora näringsläckage som följd.

Vi måste förstå att det är en fundamental skillnad på olika jordbruk. Den ökade köttkonsumtionen i världen har möjliggjorts av en icke hållbar industriell köttproduktion baserad på säd och soja som foder. I ett hållbart samhälle måste vår totala köttkonsumtion minska och vi bör välja kött från svenska betesdjur. Kon och odling av vall är en förutsättning för ett hållbart ekologisk kretsloppsjordbruk.