Debatt: Grönt kunskapslyft handlar inte bara om ingenjörer

Så länge vi skapar fler jobb än de som försvinner verkar de flesta dra slutsatsen att omställningen uteslutande kommer vara positiv för svensk arbetsmarknad. Den grundläggande tanken här är lätt att förstå. I ett så stort politiskt projekt borde det ju finnas något för alla att göra. En framtid för alla att längta efter?

I Valforskningprogrammets mätningar ställs frågan ifall Sverige bör satsa på ett miljö-vänligt samhälle även om det innebär lägre ekonomisk tillväxt. Människor med lägre utbildningsnivå tenderar att tycka att detta är ett sämre förslag än högutbildade. Då stödet för grön politik generellt är större bland högutbildade är detta inte särskilt förvånande. Denna effekt förklaras ofta slentrianmässigt med att klimatfrågan till sin natur är komplicerad och svår att förstå.

Det skulle dock lika gärna kunna vara så att människor med låga utbildningsnivåer i större utsträckning oroar sig över att påverkas negativt av den politik som ska leda fram till ett miljövänligt samhälle – en oro som i många fall verkar vara berättigad.

En rad studier pekar nämligen på att de vars arbeten försvinner sällan har den kompetens och erfarenhet som efterfrågas för de nya så kallade gröna jobben. Utan tydlig politik kommer dessa grupper hamna på efterkälken – något som alltså, utöver att vara orättvist, riskerar att undergräva den gröna omställningens legitimitet och sociala acceptans.

För att motverka denna utveckling bör politiken stötta dessa grupper genom att exempelvis erbjuda riktade utbildningssatsningar. Många av de som under nästkommande decennier förlorar sina jobb har kompetenser och erfarenheter som kan ”återvinnas”. De kan då bli värdefulla för både nya arbetsgivare och samhället i stort.

Vi behöver ett grönt kunskapslyft vars främsta syfte är att hitta en plats för dessa grupper i den gröna omställningen.   

Även om omställningen, som sagt, är ett gigantiskt politiskt projekt som under nästkommande decennier kommer skapa tusentals jobb, finns dock inte plats för alla. Sveriges gröna omställning handlar i stor utsträckning om infrastruktur. Nya stambanor och höghastighetståg. Utbyggd produktion av förnybar energi och ett nytt elnät. Grön industri och mängder med hållbara bostäder i  våra storstäder.

Alla varken vill eller kan arbeta med att installera solceller eller bygga räls. Ett grönt kunskapslyft får därför inte begränsas till de branscher som faktiskt jobbar med omställningens fysiska infrastruktur. Andra sektorer med låg miljöbelastning kommer vara fortsatt viktiga och förtjänar en central roll i den gröna omställningen. Även välfärd, folkhälsa och kultur är avgörande byggstenar i en grön värld.

Tanken om ett grönt kunskapslyft har lånats från Göran Perssons reform kunskapslyftet som genomfördes under slutet på 90-talet. I en tid av stor arbetsmarknadspolitisk osäkerhet skulle de som stod längst från arbetsmarknaden få bättre möjligheter att hitta ett jobb med hjälp av just riktade utbildningssatsningar.

Precis som Göran Perssons reform måste det gröna kunskapslyftet också vara en reform för Sveriges lågutbildade och socioekonomiskt svaga. Om alla ska få det bättre i ett grönt Sverige behöver vi mer än bara ingenjörer i världsklass.