Nyheter: Greta Thunberg och klimataktivisterna har rätt

På senare tid har kulturdebatten bitvis uppehållit sig vid klimataktivister som använder konstverk för att uppmärksamma den eskalerande klimatkrisen. Aktioner som, med konstvetenskapsprofessorn Dan Karlholms lysande beskrivning, gör konsten till medagenter i kampen för livet. Somliga, som Nationalmuseets värd, Gabriel Rindborg, är dock upprörda. Enligt Rindborg finns ju redan välbeprövade och utmärkt fungerande protestmedel, som till exempel strejken. Att Greta Thunberg själv alltmer hänger sig åt civil olydnad, just eftersom hennes skolstrejker inte har förmått politiker att fatta besluten som krävs för att säkra förutsättningarna för liv och hälsa, tycks inte bekomma Rindborg. Det viktiga är att människor ska kunna gå på museer i lugn och ro.

Rädslan och handlingskraften hos dem som genom aktivism uttrycker sin förtvivlan över det monstruösa som status quo håller på att leda till, ska åtminstone inte höras och ses på Nationalmuseum. Associationerna går till journalisten och kritikern Håkan Lindbergs senaste inlägg om Immanuel Kant och dennes tes om människans ovilja att erkänna sin myndighet. Lindgren skriver apropå utvecklingen inom AI, men Kants idéer är relevanta även för diskussionen kring aktivism. Vad Kant hävdar är att människor gärna låter bli att ta ansvar för den samhällsordning som de själva skapat eller passivt upprätthåller.  

Med tanke på den aktuella debatten är det svårt att inte ge Kant rätt. Utskällningarna haglar mot dem som bejakar sin förmåga till långsiktigt tänkande, som kräver solidaritet med de mest klimatutsatta och drabbade i världen och som kämpar för framtida generationers och andra arters överlevnad. Det verkar provocerande med människor som erkänner sin roll i samhällsbyggandet.

Betänk samtidigt vad som kunde uppnås om alla som har möjlighet gick samman i protest mot den rådande politiska cynismen och apatin. Vi kunde få massmobilisering för att kräva att politikerna genomför den omfattande samhällsomställning som vetenskapen påvisat är nödvändig för att undvika de mest katastrofala följderna av klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.  

Då skulle dock även museivärdar och museibesökare behöva erkänna att de är handlingsförmögna. Vad skulle hända ifall Rindborg med kollegor satte sig utanför museiportarna med plakat om att konsten upphör på en planet utan liv och natur? Tänk om det faktiskt skulle öka trycket på politikerna att agera adekvat? Det kunde väl inte skada att prova? Eller jo, det skulle förstås skada bekvämligheten i att inte ta ansvar.  

Mot den moraliska och kognitiva passiviteten erbjuder Greta Thunberg och klimataktivismen ett bot: ta till vara människans myndighet och gå samman i kampen för en planet med liv, konst och hälsa.