Debatt: Glöm inte de arter vi är beroende av

I december äger FN-toppmötet för biologisk mångfald rum. Biologisk mångfald – förekomsten av olika arter, miljöer och ekologiska nischer vilka tillgodoser nödvändiga funktioner i ekosystem – utgör grunden för alla samhällen. Den säkrar såväl livsmedelsförsörjning som motståndskraft mot epidemier, klimatförändringar och andra kriser.

Med denna debattartikel lyfter vi fem viktiga perspektiv:

1. Naturkrisen beror på mer än förhöjda medeltemperaturer. Förändrade vädermönster och ökade temperaturer orsakas av klimatkrisen, och har direkt påverkan på ekosystem. FN talar dock om “den trippla planetära krisen”, och anser att förlust av biologisk mångfald och föroreningar är lika akuta som klimatförändringarna. Svenska politiker verkar omedvetna om detta, men vill vi leva med de omständigheter som civilisationer har utvecklats under måste biologisk mångfald ges betydligt mer utrymme i samhället och ekonomin.

2. Mångfaldens funktioner är nödvändiga för långsiktig internationell säkerhet. När nyheterna domineras av humanitärt lidande är det viktigt att minnas att ­dagens krig och hungersnöd delvis orsakas av klimatförändringar och kollapsade ekosystem, vilka förvärras av väpnade konflikter och fattigdom. Klimatrelaterade naturkatastrofer ger minskade skördar, antalet pollinatörer reduceras av bekämpningsmedel och födobrist och förstörda ekosystem förlorar förmågan att bibehålla och rena sötvatten. Tillsammans med klimat och fred bör den biologiska mångfalden därför vara högsta prioritet.

3. Naturkrisen, likt klimatkrisen, är global. Sex av nio planetära gränser är överskridna. Värst är läget för biologisk mångfald och kväveflöden. Artutdöendet sker nu 100–1 000 gånger snabbare än det historiskt normala, och otaliga arter som utgör en viktig funktion i lokala ekosystem hotas. Om inte politiker initierar tillräckliga åtgärder riskerar utdöendet att bli i klass med det femte massutdöendet, som utplånade dinosaurierna.

4. Sverige sviker sitt nationella och internationella ansvar. Utsatta lokalsamhällen möter de värsta konsekvenserna av naturkatastrofer och epidemier när skyddande ekosystem skövlas. Sveriges regering och riksdag är en aktiv bromskloss som i EU mot­arbetar lagstiftning för att skydda Europas sista natur­skogar. Istället för att stödja miljöförstörande produktion bör våra politiker förespråka rättvisa och ambitiösa insatser. Detta gäller särskilt de mål som förhandlas på toppmötet Cop15 samt två lagförslag från EU-kommissionen för att återställa europeisk natur respektive minska den avskogning som EU-länders konsumtion ger upphov till.

5. Vi kan inte rädda klimatet genom att förstöra miljön. Styrande politiker verkar mest se Sveriges natur som ett nödvändigt medel för tillväxtmål. Minimal uppmärksamhet ges åt ekosystemen som ödeläggs av vår produktion. Trakthyggesbruket, som ­ersätter värdefulla livsmiljöer med kal­hyggen, har fått kritik från såväl det europeiska civilsamhället som EU-kommissionen och omöjliggör såväl samernas grundlagsskyddade naturbetesbaserade renskötsel som uppfyllandet av våra nationella miljömål. Skövling av unik skog för att utvinna naturresurser utgör ett akut hot mot artrikedomen i Sverige, är mycket klimatskadlig och går emot EU:s direktiv gällande bland annat habitatskydd.

Politiker – oavsett parti­tillhörighet – måste omgående ha naturskydd och ekologiskt hållbart brukande högst på agendan. Förlusten av biologisk mångfald är en akut kris som hotar våra samhällen i grunden.