Debatt: Glöm inte bort kurderna som gasades i Halabja

Mars är en händelserik månad för världens drygt 40 miljoner ­kurder. Glädje och tragedier går hand i hand. Tillsammans med perser och andra folk firar kurder det nya året Newroz på måndag.

Men så fort som mars månad kommer på tal tänker nästan alla kurder på den kurdiska staden ­Halabja som jag besökt många gånger. Staden Halabja kommer alltid radas upp efter Hiroshima, Nagasaki, Guernica med flera. Och just idag är det 35 år sedan Halabja bombades med kemiska stridsmedel och senapsgas av diktatorn Saddam Husseins Baath-regim. 5 000 oskyldiga kurder dog en plågsam död när ett moln av senapsgas och cyanid täckte staden och förbrände offrens lungor.

Dessa människor mördades brutalt bara för att de råkade vara kurder och inget annat. Kurderna behandlades som andra klassens medborgare i Irak i decennier och nekades alla sina politiska, kulturella och ­medborgerliga rättigheter.

Hjärnan bakom folkmordet i ­Halabja var Ali Hassan al-Majid, ”Slaktaren från Bagdad”, ökänd som ”Kemiske Ali”. Efter det senaste Irak-kriget dömdes han till döden fyra gånger om. Han var även den ytterst ansvarige för den brutala utrotningskampanj som Bagdad­regimen kallade Anfal-­kampanjen som pågick 1980–1991 och kostade 182 000 kurder livet. Kampanjen omfattade förutom ­systematiskt folkmord, även ­arresteringar, tortyr, tvångsförflyttningar och utplåning av hela byar.

Massgravar av människor i olika åldrar, en stor andel barn, upprättades överallt i Irak. Under Anfal-kampanjen konfiskerade Bagdad-regimen de bortdrivna kurdernas egendomar. Man brände, förstörde och ödelade byar och större städer. Bland de nästan fem miljoner kurderna i Irak är det svårt att hitta någon som inte förlorat en familjemedlem eller nära anhörig i Anfal-kampanjen.

Kurder har rest sig efter många tragedier. De reste sig även efter gasbombningarna i Halabja. De bidrog till att Saddam Hussein avlägsnades från makten. De bidrog till att världens farligaste terrorrörelse, Islamiska staten (IS), har förlorat makten i Syrien, Irak och Kurdistan.

Sedan Saddam Hussein drevs bort från makten har kurderna i Irak erhållit en federalstat. Numera ­bestämmer kurderna själva över sina liv justnu i KRG (Kurdistans regionala regering) men de ­motarbetas i Syrien, Turkiet och Iran än idag med alla möjliga medel.

Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan går till val i maj. Jag är rädd för att hans militär ska bomba de kurdiska områdena i Syrien och Irak. Despoter som kämpar med dåliga opinionssiffror vill skapa pseudokonflikter och meningslösa krig för att öka sitt väljarstöd.

I Iran står just nu kurdiska ­kvinnor längst fram i protesterna mot ayatollorna. Kurder kämpar för sitt språk, sin identitet, för ­kvinnors rättigheter och för ett sekulärt samhälle sida vid sida med andra etniska grupper.

I dag är det sex månader sedan protesterna i Iran började, och de pågår i nästan samtliga provinser i Iran. Som bekant misshandlades och greps den unga Mahsa Jina Amini i mitten av september med motiveringen att hennes hår inte var tillräckligt dolt. Lite senare dog hon på ett sjukhus.

Kurderna har lidit mycket under århundraden. I en bättre värld hade de erhållit sina grundläggande mänskliga rättigheter för länge sedan.

Så glöm inte offren i Halabja.

Straffa hårt de stater som ­använder kemiska stridsmedel.