Debatt: Gå inte i sexliberalismens fälla

Sexliberalismen är på framfart, med potentiellt förödande konsekvenser. Att sexindustriernas rovdrift på kvinnokroppen allt mer lyfts fram som progressivt oroar mig djupt, och jag tänkte därför bidra med lite historisk tillbakablick.

Låt oss börja i det sena 1800-talet, då prostitutionen bredde ut sig i Europa. Fenomenet förklarades och försvarades utifrån ett rashygieniskt förhållningssätt, i symbios med djupt patriarkala och konservativa idéer om mannen, familjen och samhället. Kvinnor som hamnade i prostitution gjorde det på grund av en särskild genuppsättning, ansåg man. De dög inte åt annat, men dög å andra sidan utmärkt åt just prostitution, och spelade därmed en avgörande roll för familjens och hela samhällets fortlevnad – allt hade ju brakat samman om männen inte fått utlopp för sitt behov av sexuell dominans!

Så småningom ansågs förklaringsmodellen omodern, men kapitalismens framväxt försåg prostitutionen med nya försvarare. Hallickar och bordellägare såg sin chans att göra kosing. Så även enskilda länder, där Tyskland och Holland är exempel på hur statskassorna finansierats av betalda övergrepp. På 1970-talet avkriminaliserades även porren i rask takt, och industrin utvidgades ytterligare.

Tvärt emot vad många verkar tro var tidens progressiva rörelser motståndare till alla dessa påhitt, inte minst vad gäller avkriminaliseringen av porr. Man såg fenomenet för vad det var: nämligen häxblandning av kapitalistiskt och patriarkalt våld.

I många länder, med kapitalismens högborg USA i spetsen, är benämningen av prostitution som ”sexarbete” allmänt vedertagen i progressiva kretsar. Kampen har flyttats från prostitutionens avskaffande till ”upprättelse åt sexarbetarna”. Motståndet pekas ofta ut som en ohelig allians mellan högerkonservativa och radikalfeminister, vilka anses hindra den feministiska frigörelsen med påbud om hur kvinnor bör och inte bör bete sig. Ofta framhålls ”kvinnans rätt att uttrycka sin sexualitet” som ett argument för prostitutionens fortlevnad, trots att det absolut inte är, och heller aldrig har varit en reell drivkraft i någon av dessa industrier.

Fenomenet kommer smygandes till Sverige. Bland de som hörs i debatten är det främst liberaler och ”högerfeminister”, vilka även i alla andra avseenden alltid tar kapitalets parti, som framställer prostitution som feministiskt och argumenterar för legalisering av sexköp.

Att ännu inte vänstern och den breda feministiska rörelsen stämt in i kören beror troligen på en traditionellt stark vänster som hjälpt oss se sambandet och förmått oss stå pall. Men att röster även från den egna rörelsen börjat tala om porr som amerikanska liberal­feminister talar om prostitution, är illavarslande.

Undersökningar har visat att kvinnor i hemlöshet och missbruk lever längre än kvinnor i prostitution, och att kvinnor i prostitution löper 18 procent högre risk att mördas än andra kvinnor. Villkoren i porrindustrin är knappast bättre. Mycket pekar även på att porren skapar en våldtäktskutur som till syvene och sist drabbar alla kvinnor. En sådan industri finns ingen anledning att försvara. Inte heller finns anledning att ”nyansera”, eller lyfta fram aspekter som skulle kunna ses som feministiska.

Porr och prostitution har sin yttersta drivkraft i att tillfredsställa mannens kulturellt skapade behov av sexuell dominans, och fyller ingen större samhällsnytta än så.

Låt inte kapitalets och patriarkatets lakejer förleda oss.

Sexindustrin måste avskaffas!