Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Framtidens bil inte större än en fåtölj

Snart ett minne blott?
Snart ett minne blott? Bild: Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC.

Vi skulle få ett energismart, resurssnålt heltäckande trafiksystem som var vida överlägset såväl privatbilismen som flyget vad gäller bekvämlighet och snabbhet, skriverdebattören.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Klimatkrisen gör nya resurssnålare sätt att resa nödvändiga. Teknikutvecklingen gör dem möjliga. Men det är dock inte självklart att de nya tekniska möjligheterna leder till hållbart resande. Marknadskrafterna prioriterar maximal lönsamhet, inte maximal samhällsnytta och minimal resursförbrukning.

Om man kombinerar de tekniska möjligheter man kan se idag på nya sätt kan man skapa en helt ny snabb, bekväm, säker och resurssnål reseinfrastruktur. I det följande skisseras en sådan lösning. För att den skall förverkligas krävs styrning från samhällets sida, inte bara marknadens.

Ett av de bekvämaste sätten att resa är med bil och chaufför. Idag knappast resurssnålt och billigt men liknande bekvämlighet kan förväntas av framtidens självkörande eldrivna bilar. Med elektrisk drift minskar klimatpåverkan kraftigt. Men elbilar tenderar att byggas som dagens fossildrivna bilar, onödigt stora och tunga för den vanligaste resesituationen; att det bara är en person som skall förflytta sig inom en tätort. Den allt snabbare teknikutvecklingen kommer också att göra att vi riskerar att få en situation för bilar som liknar den som gäller för mobiltelefoner, de byts ut mycket oftare än tekniskt nödvändigt för att man vill ha de senaste finesserna. 

Ett fordon består av tre funktionella delar: Ett passagerarutrymme, en framdrivningsenhet med bränsle och motor och en styrfunktion. I fossilbilar är dessa delar tätt sammanbyggda. Men med eldrivna fordon möjliggörs en tydligare uppdelning. Många biltillverkare bygger nu eldrivna plattformar på vilka de planerar att erbjuda ett antal olika överbyggnader för olika marknadssegment. Om man driver denna uppdelning ett steg vidare och standardiserar gränssnitten kan vi få en ny reseinfrastruktur med många fördelar:

När jag vill åka någonstans talar jag om det för min digitala assistent och går ut och sätter mig i min resekabin. Det är en bekväm fåtölj i en 80 cm bred, 130 cm hög och 160 cm lång kabin. En självkörande, eldriven plattform kommer snabbt på plats och dockar automatiskt med kabinen. Den kör sedan till min destination.

Genom kontakt med andra fordon och en trafikledningsdator som har full koll på all trafik i regionen mellan min start och målpunkt kan den räkna ut den optimala vägen. Under resan kan jag titta på omgivningen om jag vill men jag kan lika gärna fälla fram en skärm och titta på nyheter, underhållning eller arbeta uppkopplad mot mitt kontor. Eller rent av fälla stolen bakåt och sova en stund. 

 

Genom den datoriserade styrningen kan dessa små fordon köra mycket tätt, de tar 20–30 gånger mindre gatuutrymme än manuellt styrda bilar. Genom att begränsa hastigheten till max 30 kilometer i timmen kan de också bli mycket säkra utan att bli tunga. Transportplattformarna behöver inte heller vara tunga, det räcker med batterier på några få kWh för att få räckvidd på några mil. Det gör att vi får mycket energieffektiva transporter i tätort. Genom trafikledningen kan de ändå bli mycket snabba, minimalt med trafikstockningar och inga rödljus. 

För att flera skall kunna resa tillsammans kan vi standardisera en dubbelt så bred kabin som rymmer två vuxna och ett barn och en dubbelt så bred och lång kabin som rymmer en grupp på upp till sex personer, med tillhörande transportplattformar. Motsvarande kabinstorlekar kan också utformas för transporter av varor. Så med tre modulstorlekar täcks flertalet rese- och transportbehov. Det är bara yttermåtten och fästpunkterna för kabinerna som behöver standardiseras, övrig utformning och inredning kan ge utrymme för konkurrens mellan olika modeller, leverantörer och prisklasser.

Kabinerna kan vara privata och utformas efter ägarens egna idéer och behov mer eller mindre lyxigt. Men man kan också beställa att reseplattformen skall vara försedd med en standardkabin när den kommer för att hämta upp mig, praktiskt för den som bor trångt. Därigenom suddas gränsen mellan privat trafik och kollektivtrafik ut nästan helt. Alla reser i samma effektiva reseinfrastruktur.

För längre resor, längre än ett par mil kan fordonet köra till en busshållplats och docka med en specialbuss som kan ta 24 kabiner, körplattformen blir därmed ledig för nästa transport eller för att laddas. Dessa eldrivna, självkörande bussar kan köra på större trafikleder i motorvägsfart fortfarande helt automatiskt. Vid ankomst i närheten av målet möter en ny plattform upp och kör kabinen den sista biten. På samma sätt kan kabinerna dockas med speciella tågvagnar och köras på järnväg ännu mer energieffektivt över sträckor på tiotals mil.

Om dessa resekabiner kombineras med hyperloop, rörpost för människor med hastigheter på upp till 1200 kilometer i timmen, kan man sätta sig i sin resekabin och ett par timmar senare stiga ur vid dörren till destinationen i Bryssel eller någon annanstans nere i Europa. Vi skulle få ett energismart, resurssnålt heltäckande trafiksystem som var vida överlägset såväl privatbilismen som flyget vad gäller bekvämlighet och snabbhet.

När den tekniska utvecklingen går vidare kan kabinerna förnyas till exempel med de senaste elektroniska underhållningssystemen, körplattformarna med den senaste batteritekniken och styrningen med nya effektivare styrningsalgoritmer och sensorer, alla var för sig utan att man måste byta ut alla delar samtidigt bara för att någon av delarna blivit omodern.

00:00 / 00:00