Debatt: Folkvalda politiker måste ta psykisk ohälsa på allvar!

Den psykiska ohälsan ökar och Stockholms regionpolitiker (M, KD, L, C och MP) svarar med att presentera ekonomiska satsningar på området. Region Stockholm har tyvärr valt att göra detta på ett sätt där kvaliteten för dig som patient blir lidande. Låt oss förklara varför. 

Samtidigt som de ekonomiska satsningarna annonserades i februari 2021 halverade Region Stockholm den ersättning som vårdcentralerna får för varje behandlingstillfälle när sökorsaken är psykisk ohälsa. Mellanskillnaden från den tidigare och den nuvarande ersättningen tillfaller sedan vårdcentralen som del av den allmänna ersättning som vårdcentralen får när du som patient väljer att lista dig hos dem. Den allmänna ersättningen ska täcka ett brett spektrum av vårdbehov, allt ifrån magont, EKG-undersökningar till psykisk ohälsa. Detta innebär att den ekonomiska satsning som Region Stockholm presenterat lika gärna kan finansiera ett annat vårdbehov. Vårdcentraler lyfter ofta själva att de är kraftigt underfinansierade i relation till deras breda uppdrag. Risken med Region Stockholms nya satsning är att vårdcentraler kan välja att prioritera andra vårdbehov högre än psykisk ohälsa, vilket vi nu bevittnar.

Det som vårdcentralerna i Region Stockholm ska erbjuda patienter som lider av psykisk ohälsa är krisstöd, psyko­pedagogiskt stöd, psykiatrisk bedömning och psykologisk behandling av barn och vuxna. Regionen kräver att vårdcentralen ska erbjuda ett teambaserat omhändertagande av patienter med psykisk ohälsa där läkare, sjuksköterska, psykologer, kuratorer och psykoterapeut ska ingå. 

Vidare förväntas även vårdcentralernas psykosociala team avlasta specialistpsykiatrin. Men långt ifrån alla vårdcentraler har ett sådant team, bland annat för det kräver spetskompetens och en organisation med inriktning på psykisk ohälsa. Många vårdcentraler använder sig därför av under­leverantörer. 

En ytterligare anledning till att underleverantörer används är att taket för antalet psykologiska behandlingssamtal som kan erbjudas höjdes samtidigt som ersättningen sänktes. Ökningen från 30 procent till 70 procent av det totala antalet listade patienter, innebär att vårdcentralens kapacitet för psykisk behandling ska öka med 40 procent. Detta samtidigt som ersättningen sänks med nästan 50 procent. Kostnaden för denna ökning behöver tas från regionens allmänna ersättning per listad medborgare. Detta får allvarliga konsekvenser.

Både vårdcentraler och underleverantörer som bedriver teambaserad behandling av psykisk ohälsa behöver anpassa sig efter de nya ekonomiska förutsättningarna som Region Stockholms politiker har satt. I praktiken innebär det ofta kortare och färre patientsamtal. Skillnaden i tid är en sänkning från 45 minuter till, 30, 25 och nu även 15 minuters samtal. Kvaliteten på kontakten mellan behandlare och patient är en av de viktigaste komponenterna för att psykologisk behandling ska få effekt, det visar både aktuell forskning och vår kliniska erfarenhet. Tid tillsammans med patienten är helt enkelt viktig. När antalet samtal per dag blir fler och kortare utsätts kuratorer, psykologer och psykoterapeuter för en större påfrestning i sitt dagliga arbete, samtidigt som deras patienter riskerar att få ett alltmer urvattnat stöd i sin psykiska ohälsa. Effektiviseringar till följd av lägre ersättning gör att behandlingarna hos olika psykosociala team i Stockholm riskerar att knappt kunna kallas psykologiska behandlingar längre. Ersättningssystemet fokuserar på kvantitet snarare än kvalitet. Vår erfarenhet är att detta inte är behandlarnas eller patienternas önskemål och behov, utan en direkt konsekvens av regionpolitikers förda politik. Det är patienterna som får betala det största priset för detta, och regionens utlovade satsning framstår därför som en bluff.

I våra roller som kliniker, handledare och utbildnings­anordnare ser vi dagligen underleverantörer och vårdcentraler som arbetar hårt och har goda ambitioner att möta patienternas behov – samtidigt som de behöver kompromissa för att få ekonomin att gå ihop.  

Vi menar att det finns en gräns för hur mycket det går att effektivisera psykologisk behandling. Till slut har vi inte möjlighet att erbjuda den psykologiska behandling vi har gedigen kompetens för att utföra. Vi frågar oss hur länge vi med denna utveckling kommer kunna säga att vi bedriver evidensbaserad vård. 

Vi vill att Region Stockholm beaktar våra förslag för att bättre tillgodose behoven hos de som söker behandling för sin psykiska ohälsa och samtidigt på allvar öka patientens valfrihet att vända sig till den aktör man anser ha högst kvalitet:

1. Öronmärk pengar till psykosociala uppdrag inom primärvården.

2. Gör det psykosociala uppdraget inom första linjens psykiatri till ett eget vårdval. Mottagningar med eget vårdval ska kunna ta emot patienter mellan 6–100 år för behandling vid lindrig till måttlig problematik. Varje vårdcentral ska efter en somatisk bedömning kunna få remittera patienten till den vårdvals mottagning inom psykisk hälsa som patienten eller läkaren anser erbjuda högst kvalitet för dennes specifika behov.