Söndagen den 16 april 2017 kommer att bli en historisk dag för Turkiet. Det är datumet valkommittén har satt för folkomröstning efter det att det turkiska parlamentet röstat för grundlagskommitténs förslag om ny konstitution. 

Omröstningen i parlamentet gick smärtfritt till då demokratiskt valda oppositionsledamöter sitter fängslade. Vad som nu återstår är folkomröstning. Sen har president Recep Tayyip Erdogan tillerkänts ökad presidentämbetsmakt, eller som kritikerna kallar det: enmansvälde.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den nya konstitutionen innebär att Turkiet blir en exekutiv presidentmakt. Premiärministerämbetet ska avskaffas och istället kommer presidenten utse och avsätta ministrar och högt uppsatta statstjänstemän. Presidenten kommer dessutom att kunna utlysa undantagstillstånd och enligt förslaget sitta vid makten upp till 15 år. 

Således är det uppenbart att det är det styrande AK-parti som drivit fram förslaget och utredningen. I Erdogans fall innebär detta att han kan sitta kvar på posten till år 2029 fastän han redan varit president och premiärminister i Turkiet i 14 år.     

Eftersom undantagstillstånd är utlyst i Turkiet sedan kuppförsöket i juni 2016 står landet inför en valrörelse där oppositionella har en begränsad, om ens någon möjlighet alls att bedriva påverkansarbete. Hundratals godtyckliga arresteringar av oberoende journalister och statliga trakasserier av massmedier gör att det nästintill blir en omöjlighet att granska presidenten, AK-parti och valprocessens demokratiska legitimitet. 

Det mesta tyder på att folkomröstningen kommer att kännetecknas av allt annat än de kriterier den internationella valövervakningsorganisationen OSSE ställer om att respektera grundläggande friheter, öppenhet, pluralism och ansvarsskyldighet.  

Den kommande folkomröstningen i Turkiet kan uppfattas som en inhemsk angelägenhet. Vi menar att det handlar ett val mellan demokrati och diktatur. Utrikespolitiskt kan den exekutiva makten dessutom förstärka Turkiets destruktiva roll i Mellanöstern samt relationen till EU. Traditionellt sett har Turkiet ansetts följa en pro-västlig utrikespolitisk linje men som med Erdogan lämnat plats för andra perspektiv. 

Sedan 2009 och framåt har många bedömare haft uppfattningen att Turkiet avlägsnat sig från den transatlantiska alliansen och börjat anta en utrikespolitik med islamistiska drag. Exempel är beblandningen i Syrien och den nästintill obefintliga hanteringen av islamistisk terrorism. Så både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt spelar frågan om exekutiv presidentmakt roll. 

Därför vädjar vi till internationella valövervakningsorgan och parlamentsledamöter att närvara i Turkiet under folkomröstningen. Vi kommer att göra vårt bästa för att utkräva att valet sker utifrån de standarder som OSSE ställer, att de godtyckligt frihetsberövade politikerna och journalisterna frisläpps och att oberoende granskning kan äga rum.