Debatt: Fokusera på oss överlevare – inte på sexköparna

De senaste dagarna har Paolo Roberto uppmärksammats i media, då han medverkat i två poddavsnitt med intentionen att få “tala ut” efter året som varit. I fjol blev han högst omtalad på nyhetssidor och på sociala medier efter att ha åkt fast för sexköp (eller som jag själv kallar det: köp av våldtäkt, då samtycke omöjligt kan köpas). Däremot anser jag att strålkastarna istället bör riktas åt det andra hållet – åt oss överlevare. Samhällets fokus bör byta riktning. Annars bidrar vi återigen till en kultur där våldtäktsmän stöttas, hyllas samt får all uppmärksamhet. Därför kommer jag nu att fokusera på vad vi som överlevt prostitution och sexhandel behöver för typ av stöd av samhället.

Istället för att bjuda in sexköparna till era poddar, bjud in oss. Lyssna på oss. Jag lovar att vi har mycket att säga. Försök sätta er in i kvinnans situation. Hur tror ni att hon känner över att få se sin förövare överallt, på tv, i tidningen och på sociala medier? Att höra när han skrattande diskuterar hennes utseende i en podd tillsammans med andra män? Tyvärr är det här vardag för personer som är utsatta i människohandel och prostitution – att ständigt kvävas till tystnad bakom förövare. Tystnadskulturen vinner återigen och det tabu och den stigma som råder kring prostitution äter upp våra chanser till upprättelse.

Genom att lyssna på oss överlevare kan stigmatiseringen av prostitution och kommersiell sexuell exploatering brytas upp. Ju mer ett ämne pratas om desto mindre är riskerna att det fortsätter att gömmas under mattan. För vet ni vad? Vi är otroligt trötta på att bli gömda under mattan. Att våga sträcka ut handen, lyssna och tro på oss kommer att rädda våra liv. Så, vänd på mattor vart du än går – åt höger och åt vänster. Bryt tabun och vänd inte på klacken så fort du hör ordet “prostitution”. Vi är inte “smutsiga” och våra berättelser är inte “oviktiga”. Faktum är att människor som lever i prostitution, människohandel och som utsätts för sexuell exploatering är en av samhällets mest utsatta grupper. Att neka oss ordet är därför rentav avhumaniserande och osympatiskt.

Det råder ingen tvekan om att det saknas vårdalternativ för personer utsatta i prostitution, människohandel och annan sexuell exploatering. Trots regeringens löfte om fler specialistmottagningar för sexualbrottsutsatta så finns inga öronmärkta pengar, det menar en kartläggning gjord av Wonsa (World of no sexual abuse). Efterfrågan ökar på specialiserad vård, men utbudet är långt ifrån tillräckligt. Dessutom behövs mer resurser och bättre kunskap om hur man ska bemöta folk som är eller har varit utsatta för olika typer av kommersiell sexuell exploatering.

WHO definierar sexuella övergrepp som ett globalt hot mot folkhälsa och mänskliga rättigheter, som kräver brådskande åtgärder. Fortsättningsvis menar också FN att sexualbrottsutsatta ska ha tillgång till  “god- och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård”.

När ska detta bli verklighet?

Jag anser att samtal kring sexuella övergrepp, prostitution, människohandel och sexköp bör räknas in i skolans sexualkunskapsundervisning. Att bryta tabun tidigt uppmanar barn och unga att bli inkluderade i snacket i god tid, för att på så sätt kunna känna igen varningstecken och förhindra att riskfyllda situationer uppkommer. Att förebygga att fler riskerar att utsättas från tidig ålder måste alltså prioriteras. Ofta är grooming på nätet en inkörsport till prostitution och detta utgör en stor fara, då barn och ungdomar i skolåldern är extra utsatta. I dagens samhälle sitter nästan varenda ungdom fastklistrad med sin mobiltelefon, konstant uppkopplad på olika sociala plattformar. Dessutom har vi precis befunnit oss mitt i en pandemi och mobilanvändandet har ökat ytterligare.

I en studie framförd av National society for the prevention of cruelty to children (NSPCC) menar man att förövare många gånger riktar in sig på barn som yttrat en sårbarhet på sociala medier som Instagram, Facebook och Snapchat. En sårbarhet som dessvärre ökat under pandemin då många barn gått miste om närhet av vänner, trygga vuxna samt trygga miljöer att vistas på. Om dessa barn skulle få kunskap om grooming och dess varningstecken kan man förhoppningsvis förhindra att barn utsätts.

Sedan 1999, då förbudet mot köp av sexuell tjänst trädde ikraft, är det enligt svensk lag olagligt att köpa sex. Straffskalan är böter eller i vissa fall fängelse i högst ett år. Att sälja sexuella tjänster är däremot inte straffbart. Problemet är dock att vi som säljer sex saknar brottsofferstatus. Det betyder att vi inte ens ses som brottsoffer och att böter betalas direkt till staten. Återigen sker en avhumanisering av oss människor som redan lever i utsatta levnadsförhållanden och som dessutom redan blivit integritetskränkta.

Det handlar ofta om grova övergrepp och därför bör böter avskaffas ur straffskalan och istället bör brottet inkorporeras i våldtäktsbrottet. Att dagsböter är det straff som oftast ges till torskar säger en del om hur samhället ser på människor i prostitution. Brotten som torskarna begår handlar ofta om grova övergrepp och jag anser att dessa brott måste behandlas som de grova brott de faktiskt är. I och med att samtycke ej kan köpas bör sexköp automatiskt hanteras som våldtäkt.

Det är dags att fokus hamnar rätt nu, det är viktigt. Jag vill växa upp i ett samhälle där alla människor är värda rätt hjälp, kärlek och omsorg. Jag vill vara en del av skillnaden, vill inte ni?