Opinion

Debatt: Flygande är inget att skryta med, det ska skambeläggas

Debattören Niklas Aurgrunn är författare och korsordskonstruktör.
Debattören Niklas Aurgrunn är författare och korsordskonstruktör. Bild: Bild: Privat, Pixabay

Dagens ETC. ”Privatflygandet är så enormt och etablerat, men imperier har fallit förr”, skriver dagens debattör.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I dag flög jag för sista gången, tror jag. Det är ju så illa trist och fel på alla sätt så det får nog vara bra. Faktum är att jag tog det beslutet för ett år sedan ungefär, men sedan fick jag en -biljett till London i julklapp och drog. Jag är ju bara människa, eller om jag inte ville vara otacksam, -eller om det här skambeläggandet av privatflygandet inte biter på mig.

Fast vadå skambeläggande? Det finns ju inget över huvud taget, otäckt nog.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag har lustigt nog varit emot flygande hela mitt vuxna liv, fast av andra skäl än de klimatmässiga. Global uppvärmning var inte på tapeten på 80-talet, så det handlade mer om att jag ville känna avståndet till en plats för att kunna ta den till mig.

Resandets mirakel består ju i mycket av just det – vilsenhet, utsatthet, en slags febrig nyfikenhet som du aldrig hinner bygga upp under en flygtransport utan som helt beror av att du känner vägen i muskler och leder, av att du ser hur det ser ut i mellanrummet och av att miljöombytet får ta tid– att den nya platsen får växa in i dig på egna villkor.

Det blev ganska tydligt när jag flög till London i onsdags: tåget till Arlanda, en kopp te i luften och så en kvarts tåg till in till Paddington från Heathrow. Så ska det givetvis inte gå till, vilket jag vet eftersom jag när det begav sig även rest land- och sjövägen till brittiska öarna.

Det är en helt annan grej: magin fick plats, längtan efter målet fick tid att växa och värka. Jag skulle faktiskt vilja påstå att du aldrig egentligen varit på en plats om du har flugit dit; det blir mer som virtuell verklighet av det – som att man är där och ändå inte.

Jag levde efter den devisen så gott det gick och oftast gick det rätt gott. Tågluffar inkluderar ju inte flyg och ville man till kibbutz några månader så gick det båt från Pireus till Haifa. Ett par år senare stöp projektet att resa land- och sjö-ledes till Australien på att det utbröt oroligheter i Tibet just som vi var på nepalesiska ambassaden i Beijing, men vi tog oss ändå från Stockholm till Hong Kong, på Malacka blev det buss och i Australien liftade jag för min del.

För mig får de gärna förbjuda privatflygandet, men jag tror att vi själva måste visa politikerna att vi fattat innan något händer. Inte många politiker vågar fatta först – så är det ju med dem.

När man rör sig på världens stora flygplatser kan man visserligen undra hur det någonsin ska gå att ta det här vansinnet ur oss. Heathrow, Schiphol, JFK, Charles de Gaulle, LAX – de är städer i sig själva och inga hålor heller.

Privatflygandet är så enormt och etablerat, men imperier har fallit förr och ibland med rasande fart. Konsumentmakten är stor när det väl vaknas i stugorna; ekotrenden tog en stor del av livsmedelsmarknaden på några få år. Kanske krävs faktiskt bara att vi börjar tala på allvar om vilken katastrofal sak detta skuttande genom luftlagren visat sig vara.

”Jo, men vem har tid”, hör jag då. Men du sparar faktiskt ingen tid genom att flyga, du slösar bort den bara, instängd i torr luft med nackkramp medan det riktiga enda livet rör sig en mil där nedanför med utsikterna från restaurangvagnen, samtalen i gatukorsningarna.

Jag är helt övertygad om att Filip och Fredrik inom en någorlunda snar framtid kommer att sitta i nån intervju och slå sig själva för pannorna när de minns denna livsfarligt oskyldiga tid, då de flög kors och tvärs över och mellan kontinenterna i en meningslös lattjolajbanjakt.

En gång till: skambelägg nu! Semesterselfies från Krabi eller Harrods ska smygas med och inte flashas på Facebook som om det var något slags bedrift fotografen lyckats med och inte ett miljöbrott.

För så här är det: när vi flyger pissar vi i skallen på våra egna och varandras barn och barnbarn. Inte coolt alls.

Desto större anledning att göra vad jag kan för att minska min privata skadeverkning, och eftersom extremt få flygresor kan kallas nödvändiga så är flygstopp både det effektivaste och enklaste jag kan ta till.

Finns det något sorgligare än att ha begåvats med chansen att på riktigt röra vid denna vidunderliga planet men tacka genom att skita iväg genom troposfären i en liten plåtkabin med plastlunch och taxfreebroschyr?